Sy

I kväll startade min syverksamhet för hösten. Bakgrunden är att många av mina fynd i second-handbutikerna inte passar riktigt perfekt. De behöver ändras lite för att sitta bra eller för att se ut som jag vill ha dem. Jag vill därför gärna lära mig att sy hjälpligt så att jag kan fixa till dem på egen hand. Jag vill inte behöver lämna allt till en skräddare. Förra hösten började jag därför delta i den syverksamhet som finns på Clavis. Jag upptäckte dock snart att jag tyckte det var jobbigt med en stor grupp. Jag kände mig väldigt bortkommen och vilsen. I våras ordnade därför de på Clavis så att en frivilligarbetare hjälpte mig att sy. Hon som hjälpte mig var fantastisk, lugn och pedagogisk. Jag kände verkligen att det inte spelade nån roll att det blev fel ibland. Tack vare att jag fick hjälp har jag också kommit i gång med att sy själv hemma, det var ett stort, positivt, steg för mig. Det är därför jätteroligt att jag får hjälp att sy i höst med.

Första plagget ut i höst var ett par kostymbyxor som behövde läggas ut i midjan. Det fanns en del sömsmån i dem men jag var osäker på om det räckte eller om det skulle behövas en kil. Jag började med att sprätta och sen fick jag hjälp att nåla byxorna. Sen sydde jag längst ut på sömsmånen. Det gick bra och sömsmånen räckte – byxorna passar mitt midjemått nu. Det finns ingen jättemarginal för mig att bli rundare om magen på men tanken är ju att jag ska gå ner i vikt, inte tvärtom.

Det stora projektet för hösten är att sy ett par byxor utifrån ”scratch”, d.v.s. med hjälp av ett mönster. Jag har köpt tyget (ett grå-svart ylletyg) men inte hittat mönstret jag letar efter ännu. Jag vill att byxorna ska vara lite gammaldags, med en hög midja som funkar bra om man vill ha hängslen till byxorna. Jag tänker mig då riktiga hängslen som fästs i fastsydda knappar, inte ”bäbishängslen” som bara knäpps fast med clips.

En reflektion efter kvällens övning – Var kommer alla dessa fantastiska kvinnor som hjälper mig ifrån? De är tre stycken på Clavis som pushar och stöttar mig. Jag får hjälp med att sy. Den kvinnliga chefen på Socialförvaltningen är kanon. Jag har mina ”tjejer” som jag äter lunch med. Min terapeut och min läkare är båda kvinnor och så givetvis min fru. Det är fantastiskt!