Friidrotts-VM i Eugene, Oregon har dragit igång och jag har faktiskt sett två lopp, herrarnas och 
damernas maraton. Jag har sett loppen på SVT och det har stundtals varit en plåga för SVTs kommentator Rickard Ekman gör sig bäst när han inget säger. Hans bisittare Mostafa ”Musse” Mohamed respektive Charlotta Fougberg var helt okej och bidrog till att nåt vettigt blev sagt. Båda har ju stor erfaren av maratonlöpning på elitnivå och har därför kunskap och erfarenheter att dela med sig av. Det verkar Rikard Ekman helt sakna, inte ordentligt påläst om de tävlande, förstår inte sporten (han verkar helt ny på maratonområdet) och han förefaller tro att maratonlöpning är en bedömningssport – snyggast löpstil vinner! Han har inte begripit att man kan ha en konstig löpstil och ändå springa fort. Såg han aldrig Paula Radcliffe springa? Hon såg ut som att hon skulle dö vilket ögonblick som helst men fan vad hon var snabb! Brittiskan Charlotte Perdue har också en löpstil som inte är så vacker, men effektiv, hon verkligen slår sig fram när hon springer. Nedan syns både Paula och hon från tidigare års London Marathon.
Snälla SVT – nästa gång det ska kommenteras maraton så lås in Rickard Ekman i ett förråd på tevehuset. Där kan han sitta och inte störa sändningarna, han kan kanske hamra på
sin nästa bok om kvinnors systematiska förföljelse av män. Den första ”Mentoo: Om hur kvinnor i samhällets tjänst hjälper kvinnor att misshandla män” verkar inte ha blivit nån succé så han borde vara revanschsugen. Vem vet – det är kanske en kvinnlig komplott som gjort att den första boken inte slog…….?
Det har blåst ordentligt de senaste dagarna vilket resulterat i att ett träd fallit över kornas staket. Jag kan nog inte röja det på egen hand utan det kräver en maskin som lyfter samtidigt som jag sågar.
De senaste dagarna så har ungarna börjat ligga och slappa i vardagsrumssoffan och det gillar Betty. Regeln är att hon inte får vara i soffan – utom när jag ligger och vilar i den. Hon har tänjt lite på regeln (och vi har accepterat det) så nu får hon vara i soffan oavsett vem som ligger i den. I går eftermiddag låg hon och 13-åringen där och Betty måste ha tyckt att han slarvat med tvagningen av fötterna för hon gick över dem rejält med sin tunga.
Igår morse sov jag och Betty länge i soffan. Jag gick upp vid sju och tog ut henne men jag var väldigt trött (hade tagit Theralen/Alimemazin kvällen innan) så jag la mig och vilade och Betty gjorde mig genast sällskap. Vid åtta skulle hustrun ta henne på en promenad men Betty gick bara ut och gjorde vad hon behövde och sen ville hon in igen. Väl inne så la hon sig genast hos mig. Jag sov i soffan till halv tio och det var verkligen välgörande – när jag väl masat mig upp så kände jag inte av min vanliga Theralen-/Alimemazintrötthet.
Igår eftermiddag skulle jag sprungit ett snabbhetspass men det blåste så mycket att jag bestämde mig för att bara lufsa runt. Det var nog bra för under rundan fick jag ont i vänster knä – ibland högg det till ovanför knäskålen och det kände som om benet skulle vika sig. Det var en skarp och intensiv smärta som jag inte kunde koppla till något speciellt (typ backar), den bara kom ibland. Jag 
kunde i varje fall genomföra passet men eftersom jag fortfarande känner av knäet när jag går så får det bli träningscykel i några dagar.
I gårdagens DN så fanns det en artikel om populära statusmarkörer bland rika (och de brukar ju sprida sig nedåt i samhällspyramiden). Hon nämnde bland annat att begagnade plagg i tyg av Harris tweed eller i tyger från väveriet Loro Piana blivit sådana. De har varit poppis hos mig i snart 15 år. Som vanligt har jag varit före min tid! Allvarligt talat så har jag faktiskt varit inne på flera trender innan de slagit stort. I mitten på 80-talet snöade jag in på Irland och irländsk musik och några år senare var de omåttligt populära. Jag tatuerade mig 1995, långt innan kreti och pleti fick för sig att de skulle tagga skiten ur sig.
Året efter sprang jag ett ultralopp och då arrangerades 1-2 såna lopp om året, i år arrangeras närmare 100 ultralopp i Sverige och så nu trenden med begagnade kvalitetskläder. Ska vi gissa att piprökning och piercade näsvingar kommer vara à la mode om fem år?
Artikelförfattaren i DN, Camilla Thulin, har varit en stor inspiration för mig. Hon har nämligen 
skrivit boken ”Karlar med stil” (2007) som jag läst ett antal gånger på jakt efter kunskap och idéer. Boken har också slussat mig vidare till andra böcker om herrkläder.
Igår blev Limerick irländska mästare i hurling när de besegrade Kilkenny med 1-31 mot 2-26. Jag såg inte matchen men jag följde resultatet i realtid på BBCs hemsida. Jag har inga speciella band till endera grevskapet men jag höll på Limerick för det var där jag såg min allra första hurlingmatch (1988). Efter den matchen så liftade jag och mitt resesällskap tillbaka till vårt B&B och mannen som körde bilen gav oss en hurley (klubba) som minne när han förstod att vi nyss sett hurling för första gången. Jag har fortfarande kvar hurlyn, häromåret använde jag den till att dräpa en mus som förirrat sig in i badrummet på ovanvåningen.
Nedan länkar jag till ett kort sammandrag och hela matchen.
https://www.youtube.com/watch?v=2a3McSZma68
I eftermiddag så sågade jag upp den sista veden som låg på vedbacken, en fin ekstock. Den var hård att såga i och när man tittar på 
snittytan (fotot är klickbart) så ser man varför, årsringarna sitter tätt. Det blir dock inte tomt på vedbacken så länge för jag fällde också ett par små
ekar som ett led i den gallring längs med vår grusväg jag inledde för några dagar sen. Det vindfällda trädet från ovan lär väl också hamna på vår vedbacke vad det lider.
