Taube

Medan jag lagade mat tidigare i kväll så lyssnade jag på Olle Adolphssons tolkningar av Evert Taube. Jag är förtjust i Taube och tycker särskilt om hans sjömansvisor (för deras persongalleri och fantastiska historier).

Jag har faktiskt ”seglat” med en person som hade platsat i en visa av Taube. Farmor och farfar bodde granne med ett riktigt original, Ragnar, som jag umgicks med en hel del som barn. Han hade seglat jorden runt som sjöman och han kunde berätta spännande historier från sin tid till sjöss, t.ex. när han blev akterseglad i Montevideo (som ju ligger vid Rio de la Plata) och jobbade som inkastare i stadens ”kulörta” kvarter tills han fick hyra på en båt igen. Han berättade också om hur han frös vintern 1944/45 under strider i norra Finland (det s.k. ”Lapplandskriget”, när Finland drev sin tidigare allierade Tyskland ut ur landet).

Ragnar var en viktig del av mina vistelser hos farmor och farfar i Finland. Som liten fick jag t.ex. följa med honom ut och jaga (jag har ett svagt minne av att jag faktiskt hade en pilbåge med mig ut i skogen). När jag blev äldre så följde jag med honom ut och fiskade. Han bedrev ett småskaligt, kustnära, fiske på torsk (i en liten öppen båt). Det var spännande att gå upp tidigt på mornarna för att följa med honom ut och vittja näten. När jag sen fick styra båten medan han rensade fångsten så var jag otroligt stolt.

Jag har också Ragnar att tacka för min bästa kulinariska upplevelse någonsin. När jag var i femtonårsåldern så fick jag en gång följa med som gast när han tog ut ett sällskap för att pilka torsk. På väg ut så satt jag i fören på båten och åt rökt flundra, drack en Karjala och kände vågstänken i ansiktet. Jag har aldrig varit med om en intensivare matupplevelse, det var god mat i en vacker miljö och det var bara nuet som existerade. Det var fantastiskt!

En sak som gjorde det så givande att vara med Ragnar var att han behandlade mig som en kamrat, inte bara ett barn som ville vara med. Jag var ju ett barn men han lät mig göra ”vuxensaker” och han pratade med mig som om vi var helt jämlika. Sen finns det ju saker som han lät mig göra som jag inte skulle vilja att nån lät mina pojkar göra. När jag var tolv-tretton så hade pappa köpt en flaska vodka till Ragnar på finlandsbåten. När jag gick och lämnade flaskan till honom så skruvade han genast av korken och hällde upp varsin sup åt oss. Det var starkt men väldigt spännande.

Följ och gilla: