Till slut kom tåget
I morse hände nåt som inte händer mig särskilt ofta – jag vaknade utsövd och kände mig pigg! Jag sov inte extremt många timmar i natt men jag drömde inga mardrömmar som jag brukar (i varje fall minns jag inga) utan jag sov bara lugnt och rofyllt i åtta timmar. Nåt som säkert bidrog till den goda nattsömnen var det faktum att hustrun kom hem igen i går. Hon hade 13-åringen med sig medan den yngre sonen blev kvar hos mormor och morfar.
Hustruns och sonens hemresa blev ganska seg eftersom det tåg de ursprungligen skulle ta blev inställt eftersom SJ inte lyckades ordna en lokförare. Min fru bokade om biljetterna så de kom med ett senare tåg istället men det innebar att de fick slå ihjäl ett par timmar på stationen i Karlstad men till slut kom de iväg och strax efter 18 så anlände de till Falkenberg.
Det är skönt att ha större delen av familjen samlad igen, ensamheten i jul blev inte så avslappnande som jag hade hoppats på. Det beror väl förmodligen delvis på att jag blev förkyld men jag har också haft problem med ganska mycket oro och ångest de senaste dagarna. Dagarna har gått bra men
kvällarna har varit jobbiga, särskilt kring läggdags. Jag har lagt mig men varit spänd som en fiolsträng och sen har jag varit tvungen att gå upp och pinka var femte minut tills jag slutligen somnat. Nu för tiden är jag i varje fall medveten om att ångest och oro kan göra en konstant kissnödig, innan jag fick det förklarat för mig så trodde jag att det var nåt fysiskt fel på min blåsa (hypokondrikern i mig sa prostatacancer 🙂 ).
På julafton bloggade jag om att jag passade på att röka pipa i huset när hustrun och barnen var 
bortresta. Jag skrev också att jag inte riktigt trivdes med att röka i huset men trots det så gjorde jag det igen på annandagskvällen. Jag var så uppjagad att jag kände att jag behövde en pipa för att försöka komma ner i varv och samla mig lite men förkylningen gjorde att jag verkligen inte kände för att sätta mig på ”kontoret” med dess nollgradiga temperatur. Jag satt mig därför inne i klädkammaren och öppnade fönstret där medan jag rökte. Pipstoppet gjorde nytta, jag kom ner lite i varv. När jag kom ut från klädkammarent så kunde jag konstatera att jag inte var den ende som gjort nåt 
som egentligen stred mot husets regler – Betty hade hoppat upp och lagt sig i vardagsrumssoffan.
Morgonens pigghet har inte suttit i hela dagen men den satt i varje fall i tillräckligt länge för att 
hustrun och jag skulle hinna köra en sväng med Pirana. Hiawatha tyckte inte det var kul att bli ensam kvar i hagen men förhoppningsvis kan vi motionera honom i morgon.
Till sist tre bilder, en på förmiddagssolen och två på Hiawatha. Hästbilderna är väldigt lika varandra men Hia är så söt på båda att jag inte visste vilken jag skulle välja. Båda bilderna på Hiawatha är klickbara.
