Tillbaka på Käkkirurgen
Vi har fått tillbaka telefon och internetuppkoppling! Enligt reparatören så fanns problemet i en gammal lagning av telekabeln några hundra meter från vårt hus. Lagningen är tydligen provisorisk och har därmed orsakat problem. Enligt killen från Tele 2 så ska de snart laga den ordentligt…..
Förra fredagens rotspetsoperation har plågat mig hela veckan. Jag har varit lite svullen i ansiktet och haft mycket värk (knaprat Alvedon och Ibumetin). I går kväll började smärtan stråla upp mot örat och såret vätskade också. Jag ringde ett journummer
som jag fått i samband med operationen och den tandläkaren sa att de behövde titta på mig men att det kunde vänta tills idag.
Trots det lugnande beskedet (jag oroade mig för att jag skulle behöva släppa allt och åka in direkt) lyckades jag stressa upp mig rejält vid läggdags. Jag blev jätteorolig att såret skulle vara svårt infekterat och att jag skulle förlora tänder i underkäken. När panik och hypokondri slår till på det sättet så får jag fysiska symptom. Illamående är en klassiker vid det här laget. I går blev jag även konstant kissnödig (min terapeut säger att ångest ofta har den effekten). Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att springa ner på toa innan jag somnade.
I morse ringde jag Käkkirurgen
och fick en tid hos dem strax innan lunch. Tiden fram till undersökningen fördrev jag bl.a. med att städa inför morgondagen – barnkalas! Sexåringen ska ha kalas men tack och lov så bjöd han inte så många kompisar. Väderprognosen talar om uppehåll och då kan vi få ut barnen i trädgården så att de förhoppningsvis kan rasa av sig det värsta där.
Besöket på käkkirurgin tog inte mer än fem minuter. Tandläkaren klämde en massa var ur såret och skrev sen ut en kur penicillin. Han berättade också att jag inte behöver skölja munnen med klorhexidinlösning, det räcker att jag baddar såret med hjälp av en tops. Det tackar jag för eftersom klorhexidinet slår ut smaklökarna. De sista dagarna har maten inte smakat särskilt mycket.
För att trösta mig lite efter tandläkarbesöket så åkte jag till Kupan. Utöver behovet av tröst så motiverade jag besöket med att jag skulle leta efter några gröna slipsar som jag kunde sy om till bröstnäsdukar. Jag gick därifrån med fyra slipsar
, en scarf och ett fynd. Av slipsarna så ska de två blågröna bli bröstnäsdukar medan de andra två får fortsätta som slipsar.
Scarfen har jag inget behov av, jag tyckte bara att den var jättesnygg. Den känns som siden men när jag provade att elda på en tråd så brann den tyvärr som syntetfiber (siden brinner dåligt, det bara förkolnar).
Jag brukar säga att enda sättet att göra fynd på secondhandbutiker är att gå dit ofta. Jag var på Kupan i måndags utan att hitta nåt men när jag var där idag igen så hängde det plötsligt en skitsnygg beigebrun rock på ett klädställ
(rätt storlek och precis lagom lång). Den är sydd av BOSS i ett ull/kashmeretyg från Loro Piana och Kupan ville bara ha 150 kr för den. På 
Myrorna eller Emmaus hade den säkert kostat 750 kronor (och ändå varit ett fynd). Det enda som grämer mig just nu är dagens datum, våren är ju här så jag kommer inte få användning för rocken på minst ett halvår.
På Kupan så såg jag också två slipsar som har sitt ursprung i mina hemtrakter, Södertälje. Fula men lite kul om man växt upp i en värld präglad av Scania.
Även om jag oftast tycker att jag är snyggt klädd så brukar jag inte känna mig särskilt ”cool”. I dag fick jag dock lite såna vibbar när jag var i stan. Jag hade en keps i Donegaltweed, min nya luvtröja och en kavaj från Corneliani tillsammans med ett par svarta Levi´s 501 och
Dr Martens. Det är nog så nära “cool” som jag någonsin kommer.
