Beckett

Vi är fortfarande utan telefon och internet hemma så det blir ännu ett blogginlägg från Socialförvaltningen. Det jag tycker är värst med att vara utan internet hemmavid är att det gör mitt bloggande bökigare. De senaste veckorna har det varit dagens höjdpunkt när jag satt mig bakom datorn för att skriva och fixa med foton till bloggen. Att nu behöva ta med det jag presterat till praktiken för att kunna lägga ut det känns frustrerande, det förtar lite av glädjen med bloggandet.

Jag är nu uppsagd från WSP. Min chef (numera fd. chef) besökte mig nyss här på Socialförvaltningen och överlämnade en formell uppsägning med anledning av att jag beviljats sjukersättning. Jag tror att både han och jag är väldigt lättade nu när allt är avslutat och vi slipper att ha med varandra att göra framöver.

Eftersom jag är en småsint och hämndlysten person kunde jag inte låta bli att försöka psyka honom in i det sista. Jag möblerade därför om mitt kontor så att där bara fanns en, väldigt låg, besöksstol och så min stol vid skrivbordet. Syftet var att placera mig bakom skrivbordet, där jag känner mig hemma, och sätta honom i den låga besöksstolen för att få honom att känna sig obekväm. Han verkade väldigt nervös men jag vet inte om det berodde på min psykning eller på att han var allmänt osäker. Jag kände det i varje fall som att jag kontrollerade situationen och nu efteråt känner jag mig väldigt nöjd och stark.

Jag har dock lite av jobbet kvar i mig. De håller på och gräver i gatan en bit ifrån Socialförvaltningen och när jag gick förbi där i morse så kunde jag inte låta bli att kolla in schaktväggarna för att se om det såg ut att finnas förorenade fyllnadsmassor. Jag såg dock inget misstänkt.

Efter praktiken igår så gick jag en snabb runda förbi KRISs secondhandbutik. Jag brukar alltid hitta något där, även om det ofta är nåt väldigt litet. Den här gången så blev det en rutig luvtröja (till mig) och en svart hatt (till försäljning i Göteborg). Det som var roligast med besöket hos KRIS var dock inget jag köpte utan något jag läste. När jag tittade igenom kostymerna som hängde där så såg jag plötsligt att det satt en liten etikett fastsydd i fodret på en kavaj. På etiketten fanns ett citat av Samuel Beckett – ”I may have many faults but changing my style is not one of them”. Jag har aldrig stött på citat i kläder på det sättet tidigare. Jag tyckte det var häftigt, särskilt att det var ett citat av just Beckett (en irländare med en spännande personlighet).

På praktiken i går så frågade en av mina arbetskamrater hur många kavajer jag egentligen har. Han tyckte att jag hade en ny kavaj varje gång jag var där. Jag svarade bara ”många” eftersom jag inte visste hur många jag hade. Nu har jag räknat efter och det är 31 stycken! Pinsamt många men till mitt försvar kan jag säga att alla utom en har jag köpt på secondhand. Jag skulle gissa att jag i genomsnitt betalat cirka 75 kr styck för secondhandkavajerna (med en prisspridning mellan 5-300 kr) och då blir det ju inte jättemycket pengar för kavajerna.

Vådan av att ha så många kavajer blev tydlig för några dagar sen. Då använde jag en kavaj som jag inte haft på länge och i ena fickan hittade jag en lapp. Lappen var från åttaåringens skola och handlade om vilka IT-regler som gäller där. Jag hade fått lappen i början av höstterminen för läsning och påskrift men den hade blivit liggande i kavajfickan. Eftersom jag medvetet går in för att använda alla mina kavajer så tog det ett tag innan jag kom tillbaka till just den kavajen och hittade lappen igen. Min frus kommentar när jag visade lappen för henne var ”och vi förväntar oss att åttaåringen ska klara av att ta lappar till och från skolan….”

Innan telefon och internet dog i tisdags så fick jag en jättespännande inbjudan i mejlen. Europeiska socialfonden (ESF) (deras kontor i Göteborg) ska ordna en workshop för att försöka få uppslag till hur man ska kunna förändra negativa attityder hos arbetsgivare kring bl.a. psykisk ohälsa, etnisk tillhörighet, religion och sexuell läggning. Nu undrade ESF om jag ville vara med på workshopen. Orsaken till att jag blev tillfrågad att vara med är nog för att jag förra våren pratade (väldigt kort) om mina erfarenheter av psykisk ohälsa på ett seminarium anordnat av ESF. Det är jättekul att de vill ha med mig på workshopen! Det är roligt både för att jag tar det som en komplimang men också för att jag får en dagsutflykt till Göteborg.