När jag och min fru köpte vår gård för tio år sen var det en dröm som gick i uppfyllelse. Sen dess har saker och ting inte riktigt gått som jag trodde och hoppades. I dag är det mycket som är förknippat med gården som stressar mig och ger mig ångest. Ibland kan jag känna att jag nästan inte orkar gå ut eftersom jag bara ser det som behöver göras här hemma. Det är ”måsten” överallt. Andra dagar, som nu på morgonen, överväldigas jag av hur fantastiskt vi bor och vilken förmån det är att kunna låta mina barn växa upp i den här miljön.
När jag tänker och känner positivt kring gården så är det de små sakerna som förgyller tillvaron. Det
kan vara att gå 
ut och öppna för hönsen och plocka in några ägg, fylla på vattnet till hästarna (som betar här hemma nu) och ge dem några äpplen eller bara stå stilla och ta in skönheten och lugnet som omger mig.
Efter att jag lämnat ungarna i morse så satte jag mig med en kopp kaffe och två skivor surdegsbröd och åt och njöt av smaken och lugnet.
Brödet köpte jag på surdegsbageriet Enghdal & Co i Halmstad i går. Det var ruskigt gott. Det finns ett surdegsbageri i Slöinge som också har gott bröd men det här var ännu lite godare.
Nu i veckan har ”höstterminen” börjat för mig. Jag har ju varit på praktiken hela sommaren men det har ändå inte riktigt känts som ”skarpt läge”, bl.a. för att jag haft uppehåll i min terapi. Semesterkänslan har funnits närvarande hela tiden. Jag har också släppt på mina vanliga rutiner kring praktiken (att ta bussen in, gå i second-hand butiker mellan praktiken och terapin på torsdagar m.m.). Nu är både praktiken och terapin i gång som vanligt och jag har köpt ett nytt busskort
och det känns bra.
Jag gillar att ta bussen in till praktiken. Jag får ofta stressa för att hinna till bussen i tid men när jag väl sitter på den så brukar jag slappna av. Jag gillar känslan att åka buss. Jag är på väg någonstans men jag inte påverka nåt, jag kan inte göra nåt annat än att följa med och försöka ta det lugnt.
Jag har inte varit så aktiv på att följa modebloggar/modehemsidor den senaste tiden. I går var jag dock inne på Manolo.se och hittade bl.a. en guide (för de lite ängsliga…) om hur man kan vika sin bröstnäsduk. Personligen behöver jag inga guider för att vika bröstnäsduken. Jag knölar ner den i bröstfickan och försöker få den att sticka upp på ett ”lagom” nonchalant sätt.
Mina bröstnäsdukar är inte enhetliga till mått eller form eftersom jag har sytt flertalet av dem
av kasserade skjortor och av slipsar jag köpt på second-handbutikerna i Halmstad och Falkenberg. På Kupan säljer de ofta slipsar för en krona och på Emmaus brukar de kosta 20 kr. Slipsarna på Myrorna är dock så dyra att jag inte köper dem ens för att använda som slips, än mindre för att klippa sönder och sy om till bröstnäsdukar.
Jag har inte använt bröstnäsduk så länge men för mig har den har blivit en viktig del av min klädsel. I onsdags var jag stressad när jag skulle iväg till praktiken och glömde bort att välja en bröstnäsduk. Jag upptäckte det medan jag väntade på bussen och kände mig genast lite ”naken” och oklädd. Det är lite larvigt hur viktig bröstnäsduken blivit för mig. För några år sen så fanns det inte i min sinnevärld att jag skulle använda den och nu känner jag mig osäker och felklädd om jag glömmer den.
