Tillbaka till 19
I eftermiddag ska jag tillbaka till Avdelning 19 och tyvärr tycker jag att det ska bli skönt att komma dit igen. Jag har uppskattat de här två dygnen med familjen men de har varit lite intensivare än jag riktigt orkat med. Som det känns nu så vill jag fortsätta att vara inlagd men komma hem på permission några gånger under veckan. Även om jag känner skuld för att jag vill tillbaka till sjukhuset så är jag ganska säker på att det på lång sikt är det bästa både för mig och för familjen.
Även om jag börjat må bättre under veckan som gått så känns det som att jag behöver mer tid för att komma upp på banan igen. Jag behöver lugnet och stillheten som finns på avdelningen. Jag behöver också möjligheten att sova mycket. Under veckan så har jag
sovit ungefär tio timmar per natt och dessutom så har jag ofta klämt in en tupplur på eftermiddagen också. Det är betydligt mycket mer sömn än de sju-åtta timmar jag brukar sova här hemma.
Under veckan så har jag haft väldigt lite dåligt samvete över att jag varit inlagd och lämnat över allt ansvar för barnen och gården till min fru. Det är som att vistelsen på psyk är en stor mindfullnessövning för mig, jag försöker att bara vara på avdelningen, både fysiskt och i tanken. Det fungerar inte hela tiden men det fungerar ändå förvånansvärt bra.
Ett sätt som jag använder för att varva ner och slappna av är att titta på matlagnings- och hemmafixarprogram på TV. Jag tittar ALDRIG på dem annars, för bortsett ifrån att jag inte gillar de klämkäcka programledarna, så brukar programmen ge mig dåligt samvete för allt jag inte klarar av att göra här hemma eftersom jag är så ohändig. När jag är inlagd (jag har noterat
det här även andra gånger jag legat inne) så tycker jag att de här programmen är avslappnande. Jag vet inte vad det beror på men jag känner nåt slags lugn när jag ser Ernst julpyssla eller Martin Timell snickra. Ett program som jag aktivt börjat följa är 
”Hela England bakar” (fast TV4 menar egentligen hela Storbritannien), av någon anledning tycker jag det är rogivande att titta på när folk bakar småkakor, scones eller matbröd.
Första kvällen jag var inlagd så tittade jag på både Ernst Kirchsteiger och Martin Timell. Ernst kokade glögg och skulpterade med mossa medan Martin snickrade en lår av något slag. Innan jag fattade att det var en lår han byggde så tyckte jag att det såg ut som att han snickrade på en kista.
Tanken att det var ”Äntligen hemma” för suicidala for genom mitt huvud – ”bygg din egen kista!”. Riktigt så innovativt och ironiskt var dock inte programmet.
