Tornfalk på håll
De senaste veckorna 
har jag sett massvis med tornfalk häromkring men tyvärr har
det alltid varit på långt håll vilket resulterat i dåliga foton. 
Enda undantaget är en jag såg sittandes på en skylt i 
Harplinge men då befann jag mig i en bil i rörelse så det fotot blev inte heller bra.
Under en Sigge-promenad igår så såg jag en tornfalk som jagade en fågel och jag hann ta en bild men när jag tittade på fotot 
så var både falken och fågeln vita. Det måste ha med ljuset och hur jag rörde kameran att göra för i verkligheten var de båda bruna. Efter falkincidenten så gick jag och Sigge en sväng i en av hagarna. Väl där passade han på att dricka ur kornas vattenkar, vattnet var klart ofräscht (korna är inte i hagen nu) men det bekom inte honom.
Höstsådden växer så det knakar nu. Nedan är två bilder på samma skifte, den översta tog jag i fredags förmiddag och den under i dag under hundarnas morgonpromenad.
Nu har mitt foto på den 74-åriga ultralöparen Annlill Permats publicerats i Falu-Kurirens artikel om 
henne. Artikeln är låst men bildgooglar man den så syns att mitt foto är med.
Om två veckor ska kastanjerna på gårdsplan ner men redan idag så fällde vi ett träd på tomten. Vi har 
haft ett gammalt äppelträd (troligen Gyllenkroks astrakan) ståendes i ett hörn men vi äter aldrig av frukten och trädet är i vägen i samband med gräsklippning så idag tog vi ner det. Det var väldigt förgrenat 
och hårt (träslaget äpple har väldigt hög densitet) så vi fick ta ner det i bitar och jag lämnade en väääldigt hög stubbe. Trädfällaren som ska ta kastanjerna kommer hit i morgon för att fräsa några stubbar och då får han få ta astrakanstubben med.
När jag gick med Sigge vid lunchtid så såg jag ett trafikflygplan, större än de som vanligtvis flyger på
Halmstad, först komma från flygplatsen och en stund senare återvända i den riktningen. När jag kom in igen så gick jag in på Flightradar24 och såg att planet, en McDonnell Douglas MD-87 cirklade 
över Halmstadområdet. Ett par timmar senare så stod det på Hallandspostens hemsida att det rörde sig om en utbildningsflygning.
Jag har ju en förmåga att snöa in på saker, i biografisk ordning – löpning, Irland, boxning, kläder, piprökning, löpning igen och nu senast piercing. När jag fastnar för ett ämne så går jag på djupet och lär mig en väldig massa om det och mina nya kunskaper om piercing har gjort att jag börjat granska alla piercingar jag ser med kritiska ögon – är de rätt gjorda? Jag har precis sett en serie på Netflix där 
en av karaktärerna var piercad i näsan (s.k. septum-piercing) och jag vill bestämt hävda att den piercingen sitter fel. Den borde sitta högre upp i näsan, mer mot nästippen och det som piercare kallar ”the sweet spot” (där näsväggen är som tunnast och mjukast). 
Bilden till höger är på skådespelaren från serien och fotot nedan är på en korrekt placerad septumpiercing. Sen kan man ju givetvis alltid diskutera vad som är rätt och fel. Har piercingen läkt och bäraren är nöjd med den så bör den väl betraktas som lyckad? Det kan den vara men tekniskt sett är den inte korrekt. Min näspiercing är ju på så vis en styggelse och en skändning av alla riktiga piercare eftersom 
den gjordes med en piercingpistol och inte en kanyl men den är trots det lyckad (läkt och jag är nöjd).
Till sist två överblivna foton.
