Jag har tittat tillbaka lite i bloggen och sett att jag med jämna mellanrum skrivit nåt om obehaget jag känner över att behöva ta sömntabletter. Av nån anledning så har jag svårare att förlika mig med att jag använder just sömntabletter. Även om jag givetvis tycker att färre mediciner är bättre så känner jag inte samma obehag kring de andra tabletterna jag stoppar i mig.
Nästan hela tiden sen jag blev sjuk har jag tagit tabletter för att somna. När jag blev inlagd i juni 2007 så minns jag att de gav mig en insomningstablett redan första kvällen. Jag hade inte bett om den men jag var rätt uppskrämd över att ha hamnat på psyk och tänkte att det nog kunde vara en bra idé att ta den. Sen dess har jag tagit sömntabletter mer eller mindre hela tiden (lite känns det som att det ibland gått av bara farten). Jag har använt samma dos hela tiden så jag har inte byggt upp nån tolerans, eller blivit fysiskt beroende.
Sen i höstas har jag funderat en hel del på om jag blivit ”psykiskt beroende” av sömntabletterna,
d.v.s. att jag inte vågar låta bli att ta dem. Jag har under en lång tid (över ett år) känt stor oro och mycket stress när jag ska sova. Jag är rädd att jag inte ska kunna somna och att det ska bli en vaknatt. Eftersom jag har haft perioder med sömnsvårigheter så vet jag att vaknätter verkligen bryter ner mig.
Under det här året så har jag, parallellt med oron att inte somna, haft perioder med stor trötthet då jag sovit 10-11 timmar per natt. Även då har jag tagit mina sömntabletter eftersom jag har varit rädd att jag, trots den naturliga tröttheten, inte skulle kunna somna.
Oron inför att inte kunna somna är helt irrationell, helt oberoende av om jag faktiskt har svårt att somna eller inte. Den senaste månaden har jag t.ex. somnat väldigt snabbt, visserligen med hjälp av en tablett men 
ändå. Jag tycker att oron därför borde ha stillat sig något vid det här laget. Logiskt sett känns det som att det borde vara läge att testa att somna utan kemikalier när jag somnar väldigt snabbt med dem. Jag vågar ändå inte prova, rädslan finns där på kvällarna. Varje kväll känner jag att ”just i kväll orkar jag inte ta striden”. Så rädslan 
vinner kväll efter kväll. Det är som om jag var ett litet barn och trodde att det låg lejon under sängen och att den där lilla tabletten fick lejonen att försvinna.
Min ömmande hälsena är bättre men den håller fortfarande inte att springa på. För att få lite motion så stack jag därför ut och cyklade i förmiddags. Cykling är verkligen tråkigt, nästan i klass med att simma. För att bekämpa tristessen när jag rullade fram
över asfalten så lyssnade jag på gamla avsnitt av STIL. Det gjorde min dryga timme på cykeln lite mer uthärdlig. Inte nog med att det är tråkigt att cykla, man får ont i rumpan också.
Nåt som överraskade under dagens cykeltur var att jag mötte två militärlastbilar och en militärjeep precis hemmavid.
Det var första gången jag sett ”kriget” vara ute och köra på våra vägar. De var inte kvar när jag kom tillbaka så de var säkert bara på genomresa alt. kört vilse.
Jag var till Lettlandshjälpen i Slöinge i eftermiddags. Jag hittade inga spännande kläder men jag fyndade dock två par snygga och originella manschettknappar.
Knapparna består av två delar som sedan trycks ihop till en enhet. På det ena paret (det högra) måste man dessutom trycka in en liten knapp för att de ska gå att knäppa. Jag har tittat på nätet och modellen kallas tydligen ”snap cufflink” och beskrivs ofta som manschettknappar i art decó-stil. Det kan nog stämma, jag tror att de jag köpte har några år på nacken. På det ena paret (de med knappen som ska tryckas in) så står det ”Made in England, Gilt, The ”Presto”, Pat. 258385”.
Jag trodde att jag enkelt skulle kunna googla fram lite information om företaget som patenterade just den sortens manschettknapp. Jag hade dock mycket liten framgång. Jag hittade ett par sajter om att söka i brittiska patentregister men det verkar oerhört komplicerat. Jag trodde att jag bara skulle behöva knappa in patentnumret så skulle det dyka upp en massa info om patentet på skärmen. Så var det tyvärr inte.
