Tre x Johan

I går mådde jag lika bra som vårvädret var strålande men i dag har det varit uppförsbacke mest hela dagen. Jag har försökt att hålla mig aktiv, högg bl.a. lite ved innan jag åkte in till praktiken på Socialförvaltningen. Gnistan och glädjen från i går stod dock inte att finna, varken i vedhuggningen eller på praktiken.

När jag väntade på bussen för att åka in till Halmstad så funderade jag faktiskt på att strunta i praktiken och åka hem igen. Det är sällan jag inte känner mig motiverad att åka in till Socialförvaltningen. Jag klev i varje fall på bussen och även om det inte blev mycket gjort på praktiken idag så var det nog bra att jag tog mig in till Halmstad. Jag misstänker att jag hade brottats med skuldkänslor hela eftermiddagen om jag blivit hemma.

Som sagt var så gjorde jag inte många knop inne på Socialförvaltningen. Det mest spännande som hände där var att jag blev störd av några besökare när jag höll på att ta selfies. Jag försökte smyga undan mobilen så att de inte skulle märka nåt men jag vet inte om det lyckades. Bilderna blev rätt ok, både som vittnesbörd om vad jag hade på mig och hur jag kände mig (konsekvent ansiktsuttryck eller hur?). Jag frossar därför i självisar idag.

Lite kuriosa är att jag bara betalat fem kronor för den hundtandsmönstrade kavajen från Oscar Jacobson som jag har på mig. Jag har längt ärmarna på den och kortat dem på skjortan. Jag är mycket nöjd med alla tre sakerna.

När jag satt på Socialförvaltningen och inte fick nåt gjort så reflekterade jag i varje fall lite kring hur viktig praktiken är för mig. Den ger mig nåt stimulerande att göra och den ger mig också mycket av de sociala kontakter (utanför familjen) som jag har. Praktiken innebär även en möjlighet att få utlopp för mitt klädintresse. Varje gång jag åker in till Halmstad så byter jag ju min enklare hemmaklädsel mot nåt lite mer sofistikerat och prydligt. Det är en nog så viktigt sak att tacka praktiken för.

Jag klär mig som jag gör för att jag tycker att kläder är roligt och för att kläder har ett egenvärde i sig för mig så. Klädseln är ju dock något som sker i en social kontext, för mig innebär det att jag ges möjlighet att uttrycka mig och få uppskattning. Mina strövtåg i Halmstads secondhandbutiker skulle ju också bli rätt meningslösa om jag inte skulle få användning för kläderna jag köpte. Jag skulle visserligen kunna klä upp mig mer här hemma och inför rundorna i begagnatbutikerna men att bara klä upp sig för de sakerna tror jag skulle kännas ensamt och ganska trist.