Vad händer på CLAVIS?
Idag är en sån där dag när jag bara vill ta en deciliter Theralen och tre –fyra stycken Oxascand och bara sova bort tillvaron. Ångest i hela kroppen, ledsen, tårarna trycker på bakom ögonlocken. Jag tog mig trots det iväg till CLAVIS. En slips spelade en inte oväsentlig roll i det beslutet. Jag försöker alltid att se prydlig ut när jag är i cafét på CLAVIS. Det är inte kostym som gäller, som hos terapeuten, men udda byxor och kavaj samt slips (ibland fluga). Det är nåt som händer när jag drar åt slipsknuten.
Det känns som om hela jag stramas upp och känner mig mer samlad, mer redo att möta omvärlden med ett leende även fast det kan vara kaos på insidan.
Jag märker att förra veckan har tagit på mig. Helgen var tung och det har fortsatt så. Även om jag vet att det måste komma dåliga dagar är de jobbiga att möta. Ska det aldrig ta slut? Tillvaron känns tröstlös. I de lägena kommer ofta tankar på självmord. Det är väl egentligen en längtan efter en enkel utväg.
Den senaste tiden har jag grubblat en hel del över CLAVIS. Det är förändringar på gång där och det har oroat mig. CLAVIS är ju ett projekt för personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning.
Från och med årsskiftet kommer arbete där att breddas och omfatta bl.a. arbetslösa, långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd och långtidssjukskrivna med behov av insatser från flera olika myndigheter. Det vill säga, de ska arbeta med delvis nya målgrupper. Det kommer förmodligen även bli förändringar av caféverksamheten.
Jag förstår att det är en möjlighet att få finansiering till verksamheten och dessutom kunna hjälpa flera. Jag har dock varit rädd att den trygga plats, den tillåtande atmosfär, som CLAVIS erbjuder ska försvinna om nya grupper kommer dit. Jag har även varit orolig att inte längre ha möjlighet att hjälpa till i cafét. Idag pratade jag med några i personalen om mina farhågor. Det verkar (som vanligt) som om jag oroat mig i onödan. Det kommer att bli förändringar och man kommer att vända sig till delvis nya målgrupper men från personalens sida är man mycket mån om att det inte ska påverka den befintliga verksamheten. Jag kommer också att kunna hjälpa till i cafét i fortsättningen. Jag borde ha väntat med att grubbla tills jag pratat med nån på CLAVIS men tyvärr är det inte så jag funkar.
