Vakna med ångest
Idag vaknade jag med ångest. Egentligen började det redan i går kväll. Jag var orolig och hade ångest vid sängdags och det var inte borta i morse. Det har inte heller släppt under dagen, varierat i styrka men funnits där hela tiden. Jag fick dock en kort stund av ro på förmiddagen medan ungarna lekte på sitt rum och jag sydde i några knappar och tittade på ”En förlorad värld”.
Den serien har verkligen kläder jag gillar och dessutom en fantastisk dialog. Tempot är kanske inte som i ”Die hard” men det är ju inte alltid en nackdel.
Dagen blir väldigt lång och jobbig när jag går omkring med ångest. Jag önskar jag kunde beskriva känslan i kroppen en sån här dag. Småsaker stressar mig, det känns som om jag får korta elektriska stötar. Jag vill bara skrika, gråta och gömma mig. När jag haft det i några timmar blir jag domnad, matt och lätt illamående.
Idag var jag ensam med barnen eftersom min fru var tvungen att jobba. Ångest och ensam med barnen kan ju låta som en dålig kombination. Det har dock fungerat ganska bra. Jag måste skärpa mig. Jag kan inte ”drunkna” i hur jag mår. Rutiner som förmiddagsfika, ut och leka, fixa lunch, ut och leka igen, eftermiddagsfika o.s.v. är väldigt bra att hålla sig i.
Idag var också en bra dag att må dåligt på. Det var ett fantastiskt vårväder och vi kunde vara ute en hel del. Ungarna gungade, klättrade i träd och tränade på att cykla. Jag behövde mest hänga med.
När min fru kom hem på kvällen så gick jag ut och slog på säcken i tio ronder, duschade riktigt varmt och tittade sen på ”Lilyhammer”. Efter det så kändes det lite bättre.
Denna välskrivna blogg har dubbel verkan: det är bra för dig att sortera, analysera och sätta ord på vad du känner och upplever, och läsare som inte varit med om något liknande kan få bättre förståelse.
Vad gäller ångest, så lär en sig att den går över. Timmarna kan kännas outhärdliga, då måste du slå på vetskapen som erfarenhet ger. Fint att umgänget med barnen fungerade avledande.
Kämpa på!