Idag har jag lyssnat på en radiodokumentär om Prince (klicka HÄR för att komma till den) när jag promenerat med Betty. Programmet fick
mig att tänka på Prince och min relation till honom (lyssnade en hel del på honom på 80- och 90-talet) men också på Irland. Det behövs förvisso inte mycket för att få mig att tänka på Irland men det finns faktiskt en logisk koppling. När jag var dräng på en gård utanför Cork 1990 så spelade Prince i 
stan och det blev en hel del rabalder kring konserten (tidningsklippen är från ”The Cork examiner”). Det katolska och konservativa Irland reagerade på hans ibland ganska explicita texter och jag minns att jag diskuterade Prince med Mrs Good, frun i huset där jag bodde och jobbade. Jag var för och hon emot. Jag vet att jag hyllade hans ”Sign ´o´ the Times” som en av de bästa samtidsskildringarna någonsin, och det vill jag nog fortfarande hävda är en korrekt beskrivning.
Mrs Good var dock inte så mycket emot Prince att hon hade några invändningar mot att jag gick på 
konserten – inte för att det hade hindrat mig…. Konserten var sådär. Jag hade sett Prince ett par gånger innan och den här konserten var inte lika bra som dem men det var ändå kul att se honom live, särskilt som det var första gången han spelade på Irland.
När jag letade bland mina dagböcker efter konsertbiljetten så hittade jag en massa andra biljetter. Som synes (i varje fall om ni klickar på bilden) så är en av dem handskriven. Det kommer sig av att man ett tag kunde gå in på Posten och köpa konsertbiljetter från bland annat Konserthuset och då kunde man få
handskrivna biljetter. Bokningar på nätet var ännu långt borta. De biljetter som ger bäst minnen är den från Lundells konsert på Hovet nyårsafton 1985 och den som tog mig in på Elvis Costellos 
spelning på Konserthuset 1986. De två är nog de bästa konserter jag varit på.
Till sist en lite bättre bild än sist på fasanspelet som dagligen sker i trädgården nu.
