I torsdags så skrev jag om mitt boxningsintresse och jag la dessutom upp en bild på mig från min tid som boxare. Bilden är tagen för ungefär 15 år och 22 kilo sen (den viktökningen har tagit mig från lätt mellanvikt till tungvikt). När jag la upp bilden i torsdags så började jag leka med tanken på att vara lite självironisk och utmana mina vikt- och kroppsnojor genom att lägga upp en aktuell boxningsbild, en med min 
”pappakropp”. I ett par dagar har jag gått och tänkt att jag inte vågar men i förmiddags när jag slog på säcken så tänkte jag att jag visst vågade. Och det gjorde jag!
Med tanke på vad som förflutit mellan bilderna så är borde jag nog vara nöjd att jag inte är mer lik Barbapappa.
Innan praktiken så körde jag svärmor till stationen i Halmstad, hon kom hit med nioåringen i söndags 
och skulle nu återvända hem till lugnet. Eftersom jag hade bilen in till stan så passade jag på att besöka Emmaus och Erikshjälpen som ligger lite utanför centrum. 
Det blev några småköp, en skjorta, tre kostymgalgar och ett bälte. Jag såg också en massa fina saker som jag inte köpte, bl.a. en 
kavaj från BOSS för 10 kronor, ett par blå mockaskor och en dundersnygg sommarkavaj.
Kavajen var tack och lov för liten för mig så jag slapp våndas över om jag skulle köpa den eller inte (med mina mått mätt var den DYR). Det är precis en sån kavaj som jag faller för, någorlunda klassiskt snitt, tydligt rutmönster och hög kvalitet, dessutom helt ny (butiksmärkningen satt kvar).
När jag var på Erikshjälpen så kom det fram en kille och ville ha hjälp att välja en riktigt ful utstyrsel. Varför frågade han mig om det? Han skulle tydligen på en 80-tals maskerad och hade plockat fram en del plagg som han ville ha hjälp att välja bland, det fick han. Jag frågade aldrig varför han bad just mig om hjälp.
