15 bast
Idag fyller äldsta sonen moppe. 
Det är otroligt vad fort tiden går, det känns som att det inte var särskilt länge sen hans mor och jag körde hem honom från BB. Det var två glada men skräckslagna föräldrar som kom hem med sin skatt. På vägen mellan Halmstad och Rävinge stannade vi flera gånger för att kontrollera att allt var bra med sonen. Själva förlossningen hade varit väldigt utdragen 
och slutade med ett akut kejsarsnitt vilket resulterade i att jag fick sitta ensam med sonen på vårt BB-rum medan hustrun återhämtade sig på uppvaket. Det var en mycket märklig känsla att sitta där ensam med honom liggandes i en av sjukhusets ”plastlådor”. Nedan två bilder tagna några dagar efter att vi kommit hem med honom.
Vad det gäller sonen och moped så var han ett tag inne på att han ville ha en (kanske inte en rosa vespa…) men nu har han bestämt sig för att
avstå. Han hade nog gärna haft en moppe men det stupade på att det skulle bli lite för dyrt, just nu har varken han eller hans föräldrar några mopedpengar undanstoppade så det blir till att skjutsa honom till och från kompisarna ett tag till. Det är bättre att göra så och börja spara pengar till körkortet istället.
Jag skulle ha sprungit idag men det blåste så in i bängen att jag ställde in. Jag siktar på att springa i morgon istället, då ska det visserligen regna men jag springer hellre i regn än i dagens blåst. För att ändå få lite motion idag så körde jag ett pass på säcken, det är ju inte alls som att springa men det är bättre än ingenting.
Idag på eftermiddagen så ringde en sköterska från TILMA i Halmstad 
(Terapi, Information vid LäkemedelsAvvänjning) med anledning av den remiss om hjälp att sluta med sömntabletter som min läkare skickade in i mitten på oktober. Som jag redan bloggat om så valde jag att sluta med sömntabletterna på egen hand och jag bad min läkare att dra tillbaka remissen men det lyckades hon tydligen inte med. När sköterskan presenterade sig och sa att hon ringde från TILMA så spände jag mig och gick i försvarsställning eftersom jag trodde att nu skulle jag behöva försvara mitt beslut att köra på eget bevåg och kanske få kritik för det. Jag hade dock fel, sköterskan var hur trevlig som helst och lyssnade på min berättelse om hur jag gjort och varför. Hennes reaktion var inte alls kritisk utan faktiskt väldigt stöttande och berömmande, hon tyckte jag gjort ett kanonjobb. Hon sa att hon skulle återkoppla till min läkare och avsluta mitt ärende hos TILMA. Jag har redan informerat läkaren (hon verkade inte lika imponerad som sköterskan av vad jag gjort) men jag förstår att de på TILMA också måste göra det.
