20 sekunder trivsel
Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur trivsamt jag tycker det är att se hönsen spankulera omkring i trädgården, det är verkligen en lisa för min själ att se dem på gräsmattan. Hönsen behöver inte göra särskilt mycket, krafsa lite efter mat eller bara transportera sig genom trädgården. Vissa kan säkert tycka att det är lika spännande att titta på hönsen som att se färg torka men för mig är det väldigt rofyllt att titta på dem. Att kunna plocka in hemmavärpta ägg är en extra bonus. Filmsnutten nedan visar 20 sekunder, helt odramatiskt, trivsel.
Jag vet att vissa hävdar att filmer där inget händer, som ovan, är just den sorts film som jag tycker bäst om, oavsett om det är 20 sekunder hemmafilmat eller 2 timmar på vita duken. Ett sånt påstående är nog inte helt obefogat eftersom jag är väldigt förtjust i (gärna brittiska) filmer där vardagen skildras ganska så rakt upp och ner. Även om de filmerna inte innehåller så mycket storslagna händelser så är de fyllda av ärlighet, engagemang, självironi och humor
Ungarna var hos kompisar i eftermiddags så jag fick lite tid för mig själv. Jag orkade inte träna så jag sydde på min Rose & Born-väst. Jag har fäst tyget från byxorna på den befintliga västen men jag har inte fixat med knappar och knapphål (har nålat ihop västen på bilden). Jag tycker att västen blivit så pass bra (de på Rose & Born skulle säkert tycka att jag vanhelgade deras kläder) att jag inte vill riskera att förstöra den med dåliga knapphål utan jag sätter nog hyskor istället. Jag börjar i varje fall med det, hyskorna kan jag ju alltid sprätta loss, det är värre med dåligt sydda knapphål.
Västen som sådan är ju rätt intetsägande, grejen är ju mer att jag med hjälp av den får ihop en tredelad kostym, en kostym där mer än två tredjedelar kommer från Rose & Born. Nu ska jag bara bli bjuden på ett bröllop också så att jag får anledning att använda kostymen.
Medan jag satt och höll på med den här texten och klippet på hönsen så kom det ett rejält sommarregn. Jag tog ett par kort, bl.a. ett som visar att vårt (relativt) nya regntak gör nytta, sen fick jag för mig att jag skulle filma störtregnet också. Det gick inget bra, det blev en sån där ”klassiker” där jag filmade en massa utan att ha kollat att ”bandet rullade”. Det gjorde det inte, så jag började inte filma förrän jag ”stängde av” och då fick jag mest med hallen och mina fötter. Tur att det inte var nåt världsunikt som jag försökte dokumentera.
