I morgon ska hustrun komma hem från USA-resan och jag ser verkligen fram emot det. 
Hon har varit bortrest länge förut och det har gått hyfsat men den här gången har det inte gjort det, det har varit riktigt tufft. En orsak till det är att sömnen havererade, jag hade fått ordning på den innan hon for men när jag blev stressad och uppjagad under veckan så resulterade det i att jag inte kunde sova ordentligt. Jag hoppas verkligen att jag får ordning på sovandet med henne hemma, jag pallar inte månader med dålig sömn igen.
Nåt som dock blivit bättre under veckan är min skadade skinka. Jag har fortfarande ont men den har 
blivit mycket bättre och jag vill påstå att det beror på en specifik övning jag fått av sjukgymnasten. När jag sträcker ut vänsterbenet som på bilden så känns det som att den ömma muskeln sträcks ut och
slappnar av efter att ha varit i spänn. Det är lite som en hoppressad fjädring när belastningen lättar.
Smärtminskningen har gjort hundpromenaderna betydligt trivsammare, tidigare kände jag en skärande smärta så fort jag satte ner vänsterfoten men nu är smärtan inte alls lika skarp. Sjukgymnasten har sagt att jag på en 10-gradig smärtskala (10 är outhärdlig smärta) hela tiden ska ligga på max en 5:a för att skadan ska läka men det har jag inte klarat förrän nu. Jag har ju varit tvungen att gå med hundarna och då har smärtan stundtals gått upp till typ en 8:a. Det är otroligt skönt att slippa den skarpa smärtan, den var riktigt jobbig.
Vad det gäller själva hundaspekten av hundpromenaderna så går det också bättre. Sigge låter Betty vara ifred större delen av promenaderna, ibland får han dock återfall och ska busa med henne. Idag hade jag också båda hundarna kopplade en bit. Vi gick förbi en granne som hade höns lösa på 
gårdsplanen och när det är höns inblandade så litar jag inte på nån av hundarna.
Under de senaste dagarnas hundpromenader så har Sigge börjat gräva i åkern. Jag tror att han 
försöker gräva fram sorkar men än så länge har han inte fått tag på nån. Tålamodet har trutit innan han kommit tillräckligt djupt.
