I natt sov jag som en klubbad säl, 
efter tre nätter med för lite sömn. Två av de nätterna var visserligen mitt eget fel eftersom jag fastnade i bloggandet och inte kom i säng i tid. Den tredje natten, natten till igår, la jag mig tidigt men kunde inte somna.
Igår var jag var riktigt trött och mådde fysiskt och psykiskt dåligt. Jag kom i säng vid 19-tiden och somnade direkt och sov bra, utan mardrömmar som annars stört mig de senaste veckorna.
Jag har perioder där jag drömmer mycket mardrömmar. Tidigare så har mardrömmarna huvudsakligen utspelat sig i obestämbara eller historiska miljöer (t.ex. första världskrigets slagfält) men de senaste två veckorna så har mardrömmarna speglat händelser som inträffat dagen innan. Det är som att drömmarna ”bearbetar” det som nyligen hänt men vrider till det på ett obehagligt sätt.
Utöver en ny sorts mardrömmar så har jag också begåvats med ett nytt fysiskt symptom på ångest, krampkänningar i magmusklerna. Kramperna är inte jättekraftiga eller smärtsamma utan det är mer som att magmusklerna drar ihop sig så att jag vill gå framåtböjd för att minska obehaget. Jag googlade 
”kramp i magmusklerna+ångest” för att se om jag hittade nåt om det. Hittade en tråd på ”Flashback” men annars mest om GAD (Generaliserat ångestsyndrom).
Min terapeut har tidigare pratat om att hon tror att jag har GAD (ser att jag bloggat om det i september 2014 ) men vi har inte gått igenom diagnoskriterierna i detalj eftersom det inte skulle ändra nåt i behandlingen. Jag tror att jag vill gå igenom kriterierna nu, vill ha diagnosen. Jag inbillar mig att ångesten kan blir lättare att stå ut med då men det är kanske en from förhoppning.
För den som inte har koll på GAD så beskrivs tillståndet så här på Ångestföreningen i Stockholms hemsida:
”Ångesten är svår att kontrollera och blir därför ett störningsmoment i alla delar av vardagen. Den som lider av GAD oroar sig ofta över saker som åtagande på arbetet, ekonomin, familjemedlemmars hälsa, men också över småsaker som att bilen behöver repareras eller vardagsrummet tapetseras om. Det är typiskt för detta ångestsyndrom att fokus hela tiden skiftar mellan olika orosmoment.
Med ångesten och oron följer symptom som rastlöshet eller en känsla av att vara på helspänn. Man kan också ha svårt att koncentrera sig, lätt bli irriterad och snabbt bli utmattad. Vidare kan man besväras av muskelspänningar och olika typer av sömnstörningar.”
Det stämmer precis på mina dagliga ångestupplevelser.
Idag provade jag att springa igen efter massagen men tyvärr så höll inte vaden, jag har ont i den igen. Jag kan springa men det gör ont, nu även under passet, så jag misstänker att allt inte står rätt till i 
benet. Jag kanske skulle ha väntat ett par veckor med att springa men vaden kändes så himla bra. Just nu känns löpningen rätt hopplös. Jag kanske ska ta en omgång massage till och sen gå med en helt symptomfri vad i minst två veckor innan jag snör på mig löparskorna igen. Jag har också börjat 
fundera på att skaffa en TENS-apparat som ersättning för massagen. En sån stimulerar musklerna med hjälp av en svag ström, jag har testat TENS tidigare och tyckt det fungerat bra.
Som substitut för den misslyckade löpningen var jag lite i skogen och jobbade. Vi har ju en massa sly liggandes efter att det blev röjt förra året. Jag släpade ihop en del av de mellangrova stammarna och la i en hög i en av hagarna så att vi ska komma åt att hämta hem dem som ved. Arbetet gick långsamt eftersom jag bara hade en liten yxa till att kvista och kapa stammarna med. Jag får återkomma med en motorsåg nån dag och såga upp de grövre stammarna så att jag kan lyfta ut dem i hagen också.
Eftersom jag inte mått så bra de senaste veckorna så har jag försummat Pirana lite. Idag promenerade jag med henne i skogen och sen så busade vi i hagen. Hon var lite svårflörtad till att börja med men sen kom hon igång riktigt bra.
