A-brunn

Igår var en sån där dag då jag mådde dåligt utan att kunna peka på nån särskild orsak. Jag var väldigt orolig och nedstämd trots att jag var aktiv och fick en del gjort. Jag får ofta skuldkänslor när jag mår dåligt utan att kunna identifiera vad det beror på. Det är som att jag är fast i nån slags ”orsak/verkan”-tänk och absolut måste veta orsaken till allt jag känner. Hittar jag inte orsaken så är mina känslor ”fel” och jag får dåligt samvete. Jag mår helt enkelt dåligt för att jag mår dåligt. Snacka om självspelande piano!

Vår internetuppkoppling strular ju ofta (har ADSL via telefonjacket) men vi ser fram emot att få fiber inom ett år. Tyvärr strular det med fiberanslutningen också. Det kommunala bolag som sköter fiberutbyggnaden hos oss har slarvat bort vårt och en grannes avtal om anslutning till fibernätet. Det är inte alls bra, särskilt som de kräver ett visst antal anslutningar för att dra hit fiber. Nu upptäcktes det här i tid och jag har skickat in ett nytt avtal och ”försvinningen” kommer inte påverka fiberplanerna för området. Jag är väldigt tacksam mot den granne som kontaktade Stadsnätet och kollade att alla avtal kommit in, utan honom så kanske det försvunna avtalet inte upptäckts förrän det var för sent.

Jag är en typisk ”av-och-på”-människa, d.v.s. om jag intresserar mig för nåt så gör jag det väldigt intensivt tills intresset för just den saken plötsligt svalnar och ersättas av nåt helt annat. Klockor är helt klart På just nu. Jag har lånat två klockböcker på biblioteket och jag kollar klockor väldigt intensivt på Tradera. Nu har jag köpte min första klocka där, en guldfärgad Oris. Den har ett lite speciellt utseende som tilltalar mig. Jag har span på en klocka till men vi får se var den hamnar i pris. Jag märker att jag är beredd att betala mer för klockor än jag är för kläder (boots undantaget, prismässigt så motsvarar en klocka ungefär ett par boots för mig) och det är inte riktigt bra.

 

 

 

Betalning av klockan påminde mig om hur mycket min fru måste stötta mig i vardagen. Jag höll inte på att bemästra koddosan till internetbanken eftersom jag aldrig använder den, hustrun sköter ekonomin. Hon sköter oerhört mycket annat här hemma också, inte minst all planering och skapande av struktur i vardagen.

Idag har kläderna varit diskret rutiga med ett litet inslag av rosa (det nedre grårutiga fältet på detaljfotot är dagens byxor). Skjortan och skorna jag hade är några av de persedlar jag inte lyckades sälja på Ragtime förra veckan. Jag har trivts väldigt bra i dem idag så det gör inte så mycket att jag fick släpa dem fram och åter till Göteborg.

När jag skulle ut och ta bilderna på mig så flög det tre V:n av gäss ovanför gården. Jag hörde de långt innan jag fick syn på dem.

 

Jag var med när sexåringen bowlade (åttaåringen var upptagen på annat håll) i eftermiddags. Idag var han rent överjävligt bra (för att vara sex år). Han har ju stor hjälp av att det finns räcken längs med två tredjedelar av banan men jag tycker ändå att hans 104 poäng i första serien är imponerande. Egentligen var kanske det mest imponerande hur han ”vallade” klotet i räckena ett otal gånger varje slag och ändå fick ner en massa käglor.

När vi gick från bowlingen så slog en gammal vidskepelse till hos mig. Sonen klev på en A-brunn och jag bara var tvungen att knacka honom i ryggen tre gånger för att han inte skulle få otur. Jag trodde stenhårt på det när jag var liten och fast jag inte längre gör det så tog jag det säkra före det osäkra och knackade honom i ryggen.