Idag har varit ännu en ledig dag präglad av stress och för många saker att göra. Jag kan inte säga att jag haft för mycket att göra utan bara för många saker. Varje sak jag måste planera och tänka på tar mental kraft för mig, den kraften står inte i proportion till hur omfattande aktiviteten i fråga är. Det som fanns på min lista idag var
Objektivt sett är alla saker inte lika viktiga men på nåt vis är det som att så fort de hamnar på listan så måste de göras NU! Jag gör mig själv till en chef som står och skriker på mig om att jobba fortare och hårdare. Kan jag komma bort från det beteendet så kan jag förmodligen minska min konsumtion av Theralen och Oxascand betydligt.
Eftermiddagen blev också lite speciell, och extra stressig, eftersom jag gav mig ut på en fåfäng jakt på mina nya lila skor. De skickades från USA med US Postal Service (USPS) förra onsdagen och idag fick jag ett meddelande från dem om att man försökt leverera skorna, inte lyckats men skulle göra ett nytt försök senare under dagen.
Jag vet sen tidigare att USPS använder sig av Posten/Postnord så jag tänkte att lantbrevbäraren varit förbi med skorna i början av sin runda men att jag då var ute och promenerade och att brevbäraren skulle göra ett nytt försök när han kom tillbaka till oss i rundan. Posten kom men inga skor. Jag ringde Posten/Postnord i Halmstad men hamnade hos nån central kundtjänst. Där sa de att lantbrevbäraren inte hunnit få med skorna på sin runda utan skulle ta med dem på tisdag (måndag är ju en röd dag). Eftersom jag inte är hemma på tisdag eftermiddag innebär det att jag inte kan kvittera skorna då utan får vänta tills de på onsdagen finns på utlämningsstället i Getinge. En väntan till på onsdag när skorna fanns så nära kändes oändligt lång så jag frågade om jag inte kunde åka in till Halmstad och hämta dem. Jag fick till besked att det inte borde vara några problem så länge jag hade kontrollnumret från USPS med mig. Nu var det egentligen dags att börja tänka på att hämta barnen från fritids men jag slängde mig i bilen och körde mot Halmstads stora postkontor på Helmfeltsgatan. 
När jag kom dit så sa de att skorna inte fanns på det kontoret utan hos posten på Bolmensgatan. Fan! Jag frågade var Bolmensgatan låg och fick till svar ”Gå 20 meter åt det hållet, ta till höger och gå tio meter till så är du vid en gallergrind, det är posten vid Bolmensgatan. Jag rusade 30 
meter och fick tag på nån som sa att paketet redan skickats till lantbrevbärarna som håller till på Slottsjordsgatan. Dit var det ett par kilometer men jag gav mig iväg, tyvärr så verkade alla ha gått hem efter att de klarat av sina rundor så det närmsta jag kom mina skor var att titta in genom fönstret på lantbrevbärarnas lokaler. Frustrerad och stressad skyndade jag mig tillbaka för att hämta barnen.
Jag var nog ganska snäsig mot barnen eftersom jag var stressad men jag lämnade dem inne med sitt älskade Wii och gick ut och klippte gräset. Gräsklippningen hade en förunderligt lugnade verkan på mig, jag kände mig inte alls lika spänd och irriterad när jag klippt klart som när jag startade gräsklipparen.
Jag hann inte med riktigt allt på min lista men jag hann med en hel del.
Jag kan tänka att det allra bästa hade varit om jag bara kunnat strunta i listan, inte försökt jaga tag i skorna utan istället ägnat dagen 
åt att ligga i skuggan och läsa. Fast det hade kanske stuckit i ögonen på killarna från KRIS som var här och slet med veden i värmen. Jag har varit lite skeptisk till KRIS insats fram till idag men det var en fröjd att se de här grabbarna jobba, de gick verkligen in för det. Det gav också resultat, vedförrådet är så gott som fullt och vedhögen så gott som borta. Jag meddelade 
arbetsledaren på KRIS att jag kan ta hand om den sista veden och att han kan skicka fakturan. Att få veden lavad har nog kostat lite mer än jag tänkt mig men samtidigt måste jobbet göras och pengarna går ju till ett socialt företag som behöver stöd.
Allra sist en bild på ett kvigmöte under promenaden med Pirana, och ännu en bild på en gråsparv i flykten.
