När jag går mina rundor i secondhandbutikerna så händer det att jag ser snygga damkläder som jag tycker skulle passa på min fru. Det är dock ytterst sällan som jag köper nåt åt henne eftersom vi inte riktigt har samma smak. Sommartid skulle jag t.ex. vilja se henne i ärmlösa klänningar men hon är helt kallsinnig till det. Jag är också lite svag för dräkter och det är inte heller hennes grej. Där kan jag till viss del förstå henne, hon skulle verkligen sticka ut på jobbet, både bland kollegor och kunder om 
hon dök upp i dräkt. Det hindrar dock inte mig från att drömma lite när jag ser en snygg dräkt i nån av secondhandbutikerna. I går hade de t.ex. skyltat med en dräktliknande kreation av udda plagg på Myrorna. Jag är säker på att hustrun skulle se fantastisk ut i den men jag är lika säker på att hon aldrig skulle satt på sig kläderna om jag hade köpt dem. Jag brydde mig därför inte ens om att kolla storlek eller pris.
Ibland blir det så att det, helt utan planering, blir väldigt mycket aktiviteter för mig under en begränsad tidsperiod. De kommande tre veckorna är såna. Jag ska medverka i två presentationer/redovisningar på praktiken, prata för Kommunstyrelsen, följa en kompis på ett möte som stödperson och vara ensam hemma med barnen när min fru åker bort två vändor (blir borta totalt en vecka).
Det är med både rädsla och förväntan som jag försöker förbereda mig för det som komma skall. Utgångsläget är kanske inte optimalt eftersom jag haft en svacka i augusti men ska man vänta på optimala utgångslägen innan man gör nåt så blir inte mycket gjort. Egentligen är jag mest orolig för vad som kommer efter de tre veckorna, hur kommer jag att må när allt är avklarat och jag slappnar av och tillåter mig att känna efter?
Jag har ju kvar möjligheten att lägga in mig på Avdelning 19 (genom s.k. ”öppen retur”) och kan mycket väl göra det om det känns skakigt om tre veckor. Jag tycker hur som helst att det är väldigt tryggt att veta att möjligheten finns.
Jag såg Woody Allens ”Förälskad i Rom” i eftermiddags och jag tyckte den var
jättebra. Det kändes som om den gamle, skruvade Woody Allen var tillbaka. Filmen fick mig att tänka på hans filmer från 80-talet t.ex. ”En midsommarnatts sexkomedi”, ”Zelig” eller ”Kairos röda ros”, fast med en tydligare samtidskritik. ”Förälskad i Rom” var helt enkelt jättebra!
Efter filmen så gick jag ut och klarade av dagens ”beting” – att måla några brädor! Dagen har väl egentligen också haft ytterligare två beting, att ta det lugnt och att ha roligt. Jag tycker att jag hittills klarat av dagens tre beting på ett ypperligt sätt.
