Ibland är det som att det drar in ett svart moln av negativa känslor och omsluter mig.
Tankar och känslor blir mörka och uppgivna, ibland också farliga för mig. När jag är i molnet så har jag svårt att prata om hur jag mår och känner, det är först när jag kommit ur det som jag förmår öppna upp och prata om det som varit.
Jag har lärt mig att fungera i vardagen fast jag är i molnet, jag lämnar och hämtar ungarna, går till praktiken, bloggar etc. Att jag till det yttre fungerar är både bra och dåligt. Bra för jag håller mig sysselsatt, bra för att familjens rutiner inte havererar fullständigt 
men dåligt för att aktiviteterna kan dölja hur dåligt jag egentligen mår.
Ett problem är också att jag, även när jag mår ganska bra, bär med mig tankar om att mina problem inte kommer sluta lyckligt. Jag har haft så många djupa svackor nu att det känns som att de alltid kommer tillbaka. De mer positivt lagda ser kanske att jag alltid lyckats ta mig ur svackorna men jag ser mest att svackorna alltid kommer tillbaka. Nånstans inom mig finns därför en övertygelse om att min känslomässiga sinuskurva för eller senare kommer att knäcka mig.
Nog om det.
Jag fick ju borrelia för en månad sen men den är behandlad och jag verkar inte ha fått några bestående 
men. Jag är dock populär hos fästingarna i sommar, något som jag aldrig varit tidigare. Medan jag åt penicillin mot borrelian så fick jag en ny fästing och igår kväll kunde jag plocka bort ännu en fästing. Det som är lite fascinerande med mina tre fästingar är att alla satt sig i ljumsktrakten, under kalsongerna. Vad har de där att göra? Utifrån var fästingarna slagit sig ner så skulle man ju kunna tro att jag springer omkring näck i skogen här hemma men det gör jag inte. Jag lovar. Jag är inte i skogen alls, knappt i hagarna heller så jag kan inte riktigt förstå varför jag är så fästingexponerad i år.
Jag tror att användandet av akronymer är ett tecken på hur assimilerad man blivit i en verksamhet, det 
är ju början till allt ”fikonspråk” som talas i olika yrken. Jag har i varje fall börjat slänga mig med akronymer på min praktik. Jag kan säga saker som ”Hur dags är APT:n på UAE?”. Akronymerna är bara en av alla de positiva småsaker som finns på praktiken, saker som gör att jag känner mig mer delaktig, mer som en kollega än en praktikant. Mer osjuk helt enkelt.
