Att hälsa eller inte hälsa?
Fåren har hållit sig i sin nygamla hage sen i måndags. Det är faktiskt så att de är mycket lugnare nu när de är här hemma jämfört med hur de var i hagen de rymde ifrån. Där kom de alltid springande mot mig när jag visade mig (även om jag bara passerade förbi på vägen) men nu bryr de sig inte alls om mig
på samma sätt. De känns verkligen lugnare och tryggare nu. Hursomhelst så ska de byta hage igen till helgen. De ska till vår finaste hage som behöver betas av och jag har precis avslutat stängselreparationerna där. Fast det är väl bara att inse att det är tillgången till bete och inte stänget som avgör om fåren stannar i hagen eller inte. Förhoppningsvis så kan de gå där knappt två veckor innan vi måste ta hem dem igen.
Igår när jag hämtat 9-åringen på fritids och gick mot bilen så mötte vi en okänd kvinna som jag 
hälsade på men när vi passerat kvinnan så sa sonen – ”Pappa, i Getinge hälsar man inte på alla, det gör man bara på landet!” Där ser man. Nu hälsade jag kanske främst på kvinnan för att jag antog att hon var en förälder på väg att hämta ett barn på fritids men det är kanske så att jag hälsar på okända på byn också. Jag frågade sonen lite mer om det där att man bara hälsar på folk på landet och han berättade då att han och storebror cyklat runt i Getinge och att lillebror då hälsat på alla men då hade 11-åringen sagt att så gör man inte i Getinge utan bara hemmavid.
