Idag var jag på sjukhuset för kontroll av den brutna armen (Röntgen och sen Ortopeden). Enligt läkaren på Ortopeden så kan gipset på underarmen tas bort om två veckor. Frakturen på överarmen läker som den ska men den behöver nog fem veckor till innan ortosen (ett stödbandage med plastskenor i) kan tas bort.
Den fysiska undersökningen av överarmen var smärtfri men ändå brutal. Läkaren tog bort ortosen och klämde lite på armen och sen tog han tag med båda händerna och tryckte till så att benbrottet skjuvades
. Jag vet inte hur mycket överarmsbenen rörde på sig (eftersom jag inte vågade titta), det kändes i varje fall som om de rörde sig rejält (förmodligen mycket lite i verkligheten) . Läkaren sa att han kunde känna att läkningen gick framåt eftersom det kändes ”segt” att skjuva frakturen.
Själva läkarundersökningen var som en virvelstorm.
Efter att jag väntat i nästan en och en halv timme stormade en läkare in i rummet, följd av en läkarstuderande och en sjukgymnast. Läkaren redogjorde kortfattat för den kommande “behandlingen” av handleden och sen så skulle han känna på överarmen. Jag lyckades trassla av mig kläderna på överkroppen (klädseln, minus kavaj, dokumenterades med en selfie. Jag trivs verkligen i lila)
. Efter att ha undersökt överarmen så försvann sen doktorn och läkarstudenten lika plötsligt som de dök upp. Kvar stod jag och sjukgymnasten. Hon sammanfattade läget och berättade lite om hur jag kunde börja träna armen och axeln.
Läkarens samtalsteknik var också spännande – han kom in i undersökningsrummet pratandes och fortsatte sen att prata tills han försvann. Större delen av tiden förstod jag dock inte om han pratade med mig, den läkarstuderande eller med sig själv.
Det var skönt att få veta att armen läker som den ska. Jag är lite av en hypokondriker så jag hade börjat ställa in mig på att de skulle vara tvungna att bryta upp frakturen och sen spika ihop den.
Efter besöket på sjukhuset så tog jag bussen hem. När jag klev av utanför Getinge så märkte jag att vädret var riktigt uselt, regn och rejält med blåst. Jag tog på mig regnkläderna och började promenera hemåt. Det var ett sånt där ruskväder då vinden tvingar en att gå framåtböjd och regnet kommer horisontellt (eller snett underifrån).
