Vedtraven

Pappa har åkt hem men han lämnade kvar en snygg vedtrave. Jag vet att han trodde att han skulle hinna lava all ved medan han var här men det var en orealistisk målsättning. Det är 22 kubikmeter ved och han är inte så stark och smidig som han en gång var. Att pappa orkade lava så mycket som han gjorde tycker jag är imponerande. Jag är väldigt tacksam för den hjälp vi fått, varje vedträ han staplat är ett vedträ mindre för mig att stapla när gipsen tagits bort.

Pojkarna har också uppskattat att ha farfar här. De har umgåtts och hunnit lära känna honom på ett sätt de inte gjort tidigare (delvis också p.g.a. att de är lite äldre nu). Vi får se om vi kan locka ner farmor en sväng också. Hennes vistelse här kan bli mer problematisk eftersom hon har en hund som jag inte riktigt litar på i relation till vår katt eller våra höns. Hunden har varit bra med barnen tidigare men jag är lite orolig för hur den reagerar på djuren.

Jag tror det är viktigt för barn att ha en bra relation till sina far- och morföräldrar. Det kan innebära mycket glädje men även trygghet, både som barn och vuxen. Jag hade en väldigt bra relation till min farfar och farmor men relationen till mormor och morfar var inte lika bra. Mormor fick cancer när jag var ganska liten och det skrämde mig. Morfar hade ett våldsamt humör och pratade konstigt efter en krigsskada. Att min relation till mormor och morfar blev som den blev är något som jag känner sorg över. Jag hade velat komma dem närmare in på livet.

Jag har precis börjat läsa biografin om Jolo. Det kommer säkert att bli en intressant läsning eftersom Jolo är en förebild och inspiration på många sätt. I boken nämns några viktiga aspekter av Jolos offentliga identitet t.ex. det engelska, humorn, beläsenheten, intresset för kläder och pipan. De är alla saker jag gärna såg förknippade med mig (mer Irland än England). När det gäller pipan kanske en förklaring kan vara på plats. Jag skulle verkligen vilja röka pipa, som ett attribut eller accessoar. Jag älskar lukten av piprök. Nördig som jag är har jag ägnat mycket tid åt att läsa om pipor på nätet. Jag kan dock inte förmå mig att börja röka. Det är inte så mycket av omtanke om min hälsa som att jag vill vara en bra förebild för pojkarna (samt även för att jag är för snål).

Läsningen om Jolo lockar med andra ord. Det är bara trist att någon med ett så lätt och levande språk ska beskrivas av någon som skriver så tungt och trist. Biografins författare, Göran Leth, verkar ha ett språk lika smidigt som ett kylskåp.

Flyttfåglar som kommer tillbaka är ett säkert vårtecken. Ett annat vårtecken är mördarsniglarnas återkomst. Det kryllar av små mördarsniglar ute nu. Jag promenerade till och från bussen idag och det var massvis av dem på vägarna och vi har de hemma på gården också. Blä!