Att skära mig
Ibland är ångesten så stor och intensiv att jag inte vet var jag ska ta vägen. Då kommer tankar på att skära mig. Att öppna kroppen så att all ångest och allt mörker kan välla ut och låta mig få ro.
Jag upplever att folk ofta tror att man skär sig för att smärtan ska bryta ångesten. Min erfarenhet är att det inte gör ont att skära sig. Trots det fungerar det att skära mig om jag har svår ångest. För mig triggar handlingen i sig, och synen av blod, ett så stort adrenalinpåslag att ångesten bryts. Jag vet att det inte är nån långsiktigt smart strategi att skära mig. Det lindrar bara för stunden, innebär fysiska risker och lämnar ärr som kan bli socialt besvärande. Trots det så kommer tankarna ofta vid intensiv ångest. När man kämpar för att ta sig igenom nuet är även kortsiktig lindring lockande.
