Idag känner jag mig som Magnus Uggla på scen – i baktakt. Jag vet inte vad som är fel men jag är inte alls i form. Jag har försökt vara aktiv och har tränat, lavat ved och sytt lite men det har inte gjort att jag känt mig bättre.
Inte heller boxning på datorn har hjälpt nämnvärt. Jag har skummat igenom två
boxningsdokumentärer (den ena om den irländske boxaren Barry McGuigan och den andra om britten Prince Naseem Hamed) utan att känna mig särskilt upplyft, snarare nerslagen. 🙂
Efter att ha sett den senare kan jag dock konstatera att den enda sanna glädjen verkligen är skadeglädjen. Jag är oerhört tacksam för att Marco Antonio Barrera till slut gav Prince Naseem en boxningslektion.
Inte gick det att se nån solförmörkelse heller.
Var vänlig följ och gilla:
