Bära hö
Numera är det ganska sällsynt att jag ger mig iväg på så långa utfärder att jag tycker det är lönt att klä
upp mig lite. Oftast kör jag bara ner på byn och då får mina hemmakläder duga men både i går och idag har jag varit iväg ombytt. Igår åkte vi och tittade på klinkers (renovering i hallen på gång) och idag var jag in till tandläkaren på mitt årliga besök. Tyvärr blir det ett återbesök hos tandläkaren eftersom en del av en amalgamlagning lossnat så de måste byta hela lagningen. Utstyrslarna från igår och idag syns nedan.
Som synes har vi fått lite snö men det är inte tillräckligt mycket för att skida på eller låta ungarna tolka efter nån av hästarna på. På söndag ska det dessutom regna så då blir det slask av alltihopa. Nån som dock uppskattar den lilla snö vi fått är Betty.
I mitt förra inlägg skrev jag om att jag tagit mig igenom julhelgen på ett bra sätt. Det har resulterat i ett lyft i min vardagslunk, 
det var länge sen som jag kände sån glädje kring vardagssysslorna här hemma. Att tända i pannan eller att bära ner en bal hö till fåren känns numera oftast oerhört tillfredsställande – och förvånande. Förvåningen kommer sig av att jag fortfarande efter 17 år här kan överraskas, på ett positivt sätt, av att jag bor och lever som jag gör. Hur hamnade jag på landet med fru, barn, djur och en liten gård? För många, många år sen halkade jag in på agronomutbildningen på ett bananskal 
(innan var jag en vänstervriden kulturknutte med Doctor Martens), träffade en hästtjej och blev plötsligt en lantis som äter lamm han fött upp själv och med ett politiskt förflutet i Centerpartiet.
