Bergfinkar
I slutet på förra veckan så började jag må dåligt, kände mig allmänt vissen, var yrslig och illamående. Nån dag kände jag mig lite febrig också så jag covidtestade mig med negativt resultat. Symptomen har hängt i och jag har funderat på vad det kan vara, illamående och yrsel är ju symptom som ofta är ångestrelaterade för mig. Igår fick jag dessutom ont i ögonen och det är ett klassiskt 
ångestsymptom i min värld (jag har fått smärtan förklarad med att den kommer när blodtrycket stiger). Jag testade därför att ta min specialkombination mot ångest – Theralen/Alimemazin och Oxascand och den hjälpte nästan direkt. Var för sig brukar de två inte hjälpa mot illamåendeångest men tillsammans så funkar de.
Jag har tidigare i veckan tänkt att jag skulle testa kombinationen men jag har dragit mig eftersom Oxascand ingår och det är en tablett som liknar de sömnmedel jag slutat med. Nu när sovandet fungerar utan tabletter så vill jag inte röra till det med Oxascand men jag mådde så illa i går att jag beslöt att prova. Jag kunde somna i går kväll så nån enstaka tablett med Oxascand verkar inte sabotera sömnen.
Eftersom jag mått dåligt i veckan så har det inte blivit nåt tränat men det var nog lika bra eftersom vägarna inte riktigt lämpat sig för löpning, moddiga och hala. Vi har fått lite mer snö senaste dygnet så risken är att de förblir så ett tag men nästa vecka ska jag ändå försöka komma igång med springandet igen.
Igår kväll satt jag ute och rökte medan snön föll. Det var en nästan profan upplevelse, gårdsplanen blev väldigt vacker och snöfallet gjorde tystnaden öronbedövande.
Apropå profant så kan jag inte låta bli att visa en fin bild som dök upp i mitt fejsbok-flöde.
Bilden visar min fejsbok-vän biskop Mikael Mogren (Västerås stift) tillsammans med en ung biskop in spe. Om ni undrar varför en inbiten ateist som jag är vän med en biskop så beror det på att Mikael Mogren plötsligt skickade en vänförfrågan till mig och jag skickade då ett meddelande till honom och sa att jag gärna var FB-vän med honom men jag undrade varför han kontaktat mig. Det visade sig att han sett mitt namn hos en gemensam FB-vän och trodde att jag var en gammal klasskompis, vilket jag inte var. Vi behöll dock vår vänstatus på Fejsbok.
Jag klippte mig häromkvällen och det hade gått rätt länge sen sist så håret hade hunnit växa ut mer 
än vanligt. Det hade blivit så pass långt att det syntes hur gråhårig, på gränsen till vithårig, jag blivit. Tidigt grått/vitt hår går inte i släkten så jag skyller på min sjukdom som tärt på mig både psykiskt och fysiskt.
Till sist ett gäng bergfinkar som jag fotade i trädgården. Individbilden har vår granne tagit i sin trädgård. Jag har inte sett bergfinkar här förut så det blir ett nytt kryss i listan.
