Bokning av bil
Idag bokade jag hyrbil för Irlandsresan, jag tror det blev bra men det var lite bök på vägen. Innan bokandet kunde börja så var vi tvungna att bestämma om vi ville hyra en minibuss eller två bilar.
Prismässigt så skiljde det inte mycket men lastmässigt så får man plats med mer i två bilar. Bilförsäkringen var också förmånligare för två bilar. Det fick vägas mot det mer sociala i att resa i ett och samma fordon. Lastkapaciteten avgjorde dock och det fick bli två bilar.
Jag jämförde lite priser på nätet och det verkade som om SIXT tillhörde de billigare uthyrarna på Irland och eftersom jag hyrt av dem många gånger tidigare så fick de förnyat förtroende.
Jag ville dock kolla upp om de kunde leverera bilen till det vandrarhem i Dublin där vi ska bo så jag ringde SIXT i Dublin. De 
körde inte ut bilar och de ville inte ta bokningen via telefon trots att jag ändå hade dem på tråden. De sa att det blev mycket dyrare att boka via telefonen så snålheten vann över min ovilja att boka saker på nätet. Jag bokade bilarna men vår internetuppkoppling jäklades med mig så jag tappade kontakten mitt i bokningen. Tack och lov återfick vi kontakten med omvärlden efter fem minuter och då kunde jag genomföra bokningen utan problem.
Trots att bilbokningen avlöpt väl så var jag sen uppjagad och orolig hela förmiddagen. Jag hade en krypande oroskänsla i kroppen. Hade jag bara kunnat fokusera mig lite grann så hade jag tränat, det 
hade jag förmodligen mått bra av. Som det var nu kunde jag inte ta mig samman tillräckligt mycket för att komma igång med nåt. Det var som att hela förmiddagens struktur bara försvann när bokningsstressen och oron svepte in.
För att försöka komma på rätt köl igen så tog jag till den stress- och 
oroshanterare som fungerar allra bäst för mig, mat. Jag åt en tidig (och ganska stabbig) lunch och började se en filmklassiker, ”Harvey”. Det är filmen där James Stewart går omkring och tror att han har en stor (typ 1,85 m) kanin med sig hela tiden. Det är slapstick på hög nivå, dessutom är det fina herrkläder att titta på.
Ibland är en osynlig kanin allt man behöver för att komma igång igen! Under 
eftermiddagen promenerade jag en sväng, var social och bjöd in plåtslagaren som var här på kaffe och slog lite på säcken. Plåtslagaren fixade en huv över det ventilationsutsläpp som vi var tvungna att ta upp för det nya köket, han satte också ett bleck runt den nya källardörren.
Jag såg ett enkelt, men spektakulärt, experiment fladdra förbi i Facebookflödet idag. Det hela gick ut på att man kan smälla ballonger genom att klämma ut saft från apelsinskal på dem. Saften innehåller ett ämne som reagerar med gummit som brister och – PANG! ballongen smäller.
https://www.youtube.com/watch?v=TvhUDqtIm_g
Jag tyckte det var ett bra experiment att visa ungarna. För att vara på den säkra sidan så testade jag med en ballong vi hade liggandes i en låda och det gick alldeles utmärkt. När jag sen i eftermiddags skulle förevisa experimentet för ungarna så gick det inte lika bra. Eftersom den ballongen jag tagit var den sista i sin påse så var jag tvungen att ta ballonger ur en annan påse och de smällde absolut inte. Det spelade ingen roll hur hårt jag klämde på apelsinskalen, ballongerna låg bara där och vägra smälla.
En mycket slokörad Johan vände sig till internet för en förklaring, och fann den! Ballonger i vulkaniserat gummi (en sorts svavelbehandlat gummi) reagerar inte med saften i apelsinskal så de smäller följaktligen inte. Jag kastade mig på telefonen och bad hustrun köpa icke-vulkaniserade ballonger och apelsiner på vägen hem. Hon ringde dock tillbaka och sa att det inte stod på ballongförpackningarna om ballonggummit var vulkaniserat eller inte. Hon chansade och köpte en påse. Tyvärr så funkade inte experimentet med de nya ballongerna heller.
Vill ni veta kemin bakom ballongernas reaktion på apelsinskalen (eller icke-reaktion) så klicka på bilden nedan.
