Börjat kapa veden
Gårdagskvällen var hemsk, mina myrkrypningar/restless legs var brutala efter att jag först varit på Röda Korset och sen besökt optikern för en synundersökning. 
Båda sakerna gick bra men jag blev rejält trött och då är alltid myrkrypningarna som värst. Jag ägnade därför flera timmar åt planlöst promenerande för att hålla myrkrypningarna i schack. Jag var dock tvungen att överdosera på medicinen jag tar emot krypningarna för att de skulle upphöra. Jag kan inte göra så särskilt ofta eftersom medicinen är både narkotikaklassad och skadlig för mina njurar. Läkarna gillar verkligen inte att jag tar mer än vad jag är ordinerad men vad fan begriper de? Det är läkare som har försatt mig i den här situationen med myrkrypningar som gör mig mer suicidal än jag varit sen jag fick medicin mot myrkrypningarna första gången.
Jag vet vilken läkare som initialt, och helt i onödan, satte in medicinen som sen kom att orsaka myrkrypningarna. Han jobbar kvar i Halmstad och är en hyllad och uppburen medlem av både läkarkåren och Halmstad kulturella elit. Skulle jag möta honom på stan en dag så är risken inte obefintlig att han åker på en stor fet…… smäll/utskällning???? Vad tycker ni?
När jag promenerade i går så var jag förbi kon med de tre kalvarna som jag bloggat om tidigare. Kalvarna börjar vänja sig vid mig nu och vill komma fram och hälsa men de vågar inte riktigt
Idag har jag också promenerat en del, bla. förbi våra backsippor – de är många i år!
Jag har också kommit igång med att kapa veden. Planen är att klyva den själv, för hand – hoppas hinna klyva lite imorgon.
Avslutningsvis en kärrhök som Sigge och jag såg i morse.
Nej just det, jag klippte ju gräset för första gången i år också. Det förtjänar en plats på bloggen.
Nu är det slut!
