I förmiddags blev jag jätteglad av nåt som lillkillen sa – ”Fjädrar är superbra!”.
Med det så menade han att hans pilbågspilar med fjädrar på var superbra och det som gjorde mig glad (förutom att sonen var glad) var att det var jag som ordnat fjädrarna. Jag har plockat fjädrar i hönshuset och sen skurit till dem i lagom storlek för att slutligen limma fast dem 
på pilarna. Jag använde superlim (stelnar snabb och är riktigt starkt) och limmade bara ihop fingrarna en gång medan jag höll på. Att sätta fjädrar på pilarna var nåt jag drömde om när jag var i pilbågsåldern. Jag hade visserligen några glasfiberpilar med fjädrar (och när jag blev lite äldre så fick jag också en glasfiberbåge som gick som hejsan) men mestadels sköt jag med obefjädrade blompinnar. Med superlim och höns hade jag verkligen varit kvarterets Robin Hood.
Idag är tyvärr ytterligare en sån där dag då tiden bara rinner som vatten mellan fingrarna på mig. När jag klev upp i morse så hade jag dagen planerad i detalj men saker tar längre tid än tänkt och jag har en förmåga att få infall och börja göra sånt som inte står på listan – ”Ska bara…” innan jag tar itu med det som var planerat för dagen.
Trots att det känns lite som att jag går i baktakt idag så känner jag mig ändå mycket starkare och bättre till mods nu än för bara en månad sen. Medicinförändringen hade verkligen effekt!
Jag avslutar med några foton på svalungarna i stallet. Bräckliga små kroppar men stora gap!
