Jag lekte med tanken att sätta rubriken ”Jag dricker när jag mår dåligt” på dagens inlägg men jag kände att det vore att spetsa till det lite för 
mycket. Mitt mående påverkar visserligen vad jag dricker men det handlar bara om mineralvatten så det är ju verkligen inget skadligt drickande. Ångest och oro gör mig ofta yrslig och illamående och jag har märkt att kolsyrat vatten hjälper mot illamåendet så när jag är i svackor dricker jag en del bubbelvatten. Sommaren 2014, när jag hade väldigt stora problem med orosrelaterat illamående, drack jag kopiösa mängder mineralvatten – vi funderade faktiskt på att skaffa en sodastream för att slippa alla pantflaskor. I sommar har jag inte kommit upp i de volymerna men mitt drickande har ändå resulterat i en hel del
tomflaskor och till min egen förvåning tog jag mig i kragen i går och åkte och pantade dem (köpte bubbelvatten för pantpengarna).
I torsdags var jag trött och hängig efter onsdagens andra covidspruta men igår kände jag mig lite bättre så på eftermiddagen gav jag mig ut och sprang. I min enfald så tänkte jag att nu när jag vilat några dagar (sen i måndags) så kanske löpningen går lite lättare men redan från de första stegen kände jag att det gick tungt, riktigt tungt. Jag övervägde att avbryta passet men eftersom jag ibland 
kan vara envis som en röd gris så bet jag ihop och sprang på. Löpningen gick tungt hela vägen men det var en härlig dag med solsken och klar luft (och inte farligt med vind) så det blev ändå en trivsam tur. Efteråt kände jag dock av att jag inte riktigt var helt återställd efter sprutsjukan.
Det är sällan jag har ork att göra nåt tillsammans med pojkarna men idag cyklade vi till 
Gudmundsgården i Slöinge för att äta lunch och köpa salami. Jag hade väl egentligen inte ork att göra det idag heller men i ett svagt ögonblick förra helgen så lovade jag 14-åringen att vi skulle göra det så det var bara att plocka fram cykeln och trampa på. Jag trivs verkligen inte med att cykla, får ont i rumpan och stickningar i händerna (vet inte om jag håller för hårt i styret). Även om cyklingen inte var nån höjdare så blev det en trevlig utflykt som utöver social samvaro med sönerna bjöd på anblicken av vad som måste vara en av Hallands finaste stenbroar (den vid Mostorp).
Allra sist en blommande kaprifol dokumenterad under gårdagens morgonpromenad med Betty. Kaprifolen och bron är klickbara.
