Canali

I går kväll satte jag mig flera gånger ner för att blogga men jag lyckades aldrig skriva mer än de första meningarna innan jag tappade ork och fokus. Oförmågan att skriva var nog ett resultat av både min allmänna trötthet och det faktum att jag tagit Theralen och Oxascand på eftermiddagen. Jag brukar försöka att undvika att ta dem innan jag bloggat, just för att jag blir så trött och seg. I går mådde jag så dåligt när jag kom hem att jag inte orkade kämpa med ångesten utan tog medicinerna tidigt.

Det hände inte så mycket spännande igår men lite fanns det att berätta, bland annat att jag tog ett foto när jag på förmiddagen gick över Nissan. Bilden som sådan är inte så viktig utan det är mer det faktum att jag stannade upp och tog den som är grejen. Att jag fick uppleva den där lite spännande känslan av att vara kreativ. Jag har blivit mycket mer kreativ och uppmärksam sen jag började blogga. Uppmärksam på mig själv men också på min omgivning. Den minut det tog att stanna till på Österbro och ta kortet blev dagens bästa stund. Med tanke på hur jag mådde igår så kanske det inte säger så mycket men just för att jag mådde dåligt så blev det där korta, kreativa ögonblicket så mycket mer värt.

I går fördrev jag återigen tiden mellan ljusterapi och praktik i hos Emmaus och Myrorna. När jag var på Myrorna så provade jag en skjorta från Canali. Precis som Corneliani och Brioni (som jag skrivit om tidigare) så är Canali en av de lite mer exklusiva italienska konfektionstillverkarna. Därmed inte sagt att de alltid gör snygga kläder (även om de alltid gör moderna kläder). Skjortan jag provade i går var modern men inte särskilt snygg. Kragen förstörde hela skjortan, jag har svårt för riktigt vida skjortkragar, jag kan inte tycka att det är snyggt. Det kanske bara är en vanesak, jag går kanske omkring med likadana skjortkragar om några år. Blir det så får nån påminna mig om det här inlägget.

Nåt annat som slog mig när jag provade skjortan var att jag alltid ser extra bedrövlig ut i provrum och provhytter. Det är som om de är speciellt konstruerade för att få mig att känna mig så ful som möjliget. Det borde ju vara tvärtom.

Jag gjorde ett secondhandfynd i går, ett oerhört billigt sådant. Jag betalade en krona för en hopfällbar galge som jag tyckte var både praktisk och fräck. Jag köpte dessutom en sydväst till femåringen och en film med min favorit, George Clooney, i huvudrollen. Jag har helt missat filmen, ”The descendants” men den verkar ha fått bra kritik och även en Oscar. Jag siktar på att ha den som avslutningsfilm på ljusterapin i morgon.

Just nu sitter jag på Socialförvaltningen och borde väl egentligen hålla på med min statistik men jag har inte riktigt ork med det. Efter att förra veckan ha lagt mycket kraft på en lite annorlunda arbetsuppgift som plötsligt dök upp känner jag att jag har rätt att ta det lite lugnt idag. Efter lunch ska jag träffa min läkare för att prata om min ”höstsvacka” och vad vi ska göra åt den. Vi får se vad det kan ge.

Följ och gilla: