Certina
Idag har varit en dag med mycket förväntansoro, d.v.s. att jag inte klarat av att vara i nuet utan ägnat mig åt att oroa mig för sånt som ska ske senare. Det som tyngt mig är hemtransporten av en halt tacka. Samma tacka som var halt innan Irlandsresan är halt nu igen, fast denna gång är det vänster 
framben som krånglar, inte höger. När jag tittade till fåren i går så ville hon knappt resa sig utan låg ner och betade. Då kände jag att det nog var bäst att avliva henne och vi började göra förberedelser för en nödslakt. När vi tittade vi till henne i morse stod hon upp, även om hon linkade fram. Eftersom det är en ung tacka så bestämde vi oss för att ge henne en chans till, så vi ska ta hem henne senare i eftermiddag (för vila i stallet). Det är hemtagningen som jag oroar mig för. Jag är rädd att vi inte ska få tag på henne eller att det blir mycket spring och stress för både fåren och mig, dessutom vill vi helst ha tag i två får, ett sällskapsfår till den halta tackan så att hon slipper stå och känna sig ensam i en hästbox. I botten finns ju också en oro att hon inte ska bli bra och att vi blir tvungna att avliva henne.
Som förberedelse inför fårhämtningen så åkte jag till lantmännen i Slöinge och köpte fårfoder så att 
vi har nåt att locka med i eftermiddag. När jag ändå var i byn så kunde jag inte låta bli att gå in på Lettlandshjälpen. Det resulterade i ett par jeans (Levi´s mod. 300) och en klocka. Klockan är ett quartzur från Certina, jag föredrar egentligen manuella klockor men jag tyckte
den var snygg. Min vardagsklocka börjar dessutom sjunga på sista versen (det är knappt att det går att ställa om den längre) så jag tänkte att Certinan kunde bli min nya vardagsklocka.
