Dagen har innehållit en spännande händelse och en hel del stress och oro. Tack och lov så hänger stressen och oron inte ihop med den spännande händelsen, för den bestod av ett hus i lågor.
Det finns/fanns ett ruckel på en grannfastighet och brandkåren var här och brände ner det, och de tillhörande uthusen, idag. Vi visste inte om att det skulle ske men när jag var ute vid 10-tiden så hörde jag plötsligt ett vinande ljud ovanför mig och såg en drönare som flög en bit bort. 
Eftersom det inte finns nån här som brukar flyga drönare så jag gick ut på stora vägen för att om möjligt se den som styrde ekipaget och de fick jag se brandkåren i full färd med att bränna ner ett hus (och filma brandförloppet med hjälp av en drönare). Det fanns en skylt ”Övning pågår” så jag hann aldrig bli orolig att det var fara å färde. Jag hämtade ungarna och hustrun och vi tillbringade en god stund med att titta på branden, eld är verkligen fascinerande – och skrämmande.
Båda pojkarna tyckte att det hela var väldigt spännande men den yngste sonen gick verkligen igång och sprang omkring överallt och fotade och filmade med sin mobil.
Dagens stress kom när vi gick in efter att ha tittat på elden. Grannen som jag skrev om igår tittade över för att försöka hjälpa oss få ordning på hörlurarna och Fortnite. Tyvärr lyckades han inte bättre än vad vi gjort och när han gått så gav jag mig på att försöka hitta en lösning på problemet genom att googla lite. Jag hittade många som hade samma problem men ingen tydlig förklaring till vad det beror på. Nån skrev att det kan hjälpa att skapa ett nytt konto så då gjorde jag det men givetvis så strulade en massa saker och jag fick göra om det flera gånger innan det nya kontot var på plats. Inte heller det hjälpte och då började jag känna mig riktigt hjälplös, jag vill verkligen att hörlurana och mikrofonen ska fungera så att killarna kan spela spelet som de vill. Jag känner deras frustration och så blir jag själv stressad och frustrerad, jag tror faktiskt att min reaktion är mycket starkare än deras. Som vanligt överreagerar jag men när jag får ett stresspåslag så är det som att det inte finns nån hejd på det, stressen tar över mig helt och hållet. Jag tror också att jag fortfarande lider lite efter gårdagens stress
som kom sig av mitt flängande och av att när jag väl kom hem efter skjutsningarna så skulle fåren tittas till, det skulle tändas i pannan, hästen skulle in och så behövde ju både jag och pojkarna få kvällsmat.
Idag lugnade jag mig dock lite i samband med att vi åt lunch men hela eftermiddagen så hade jag ändå en klump av oro och stress i magtrakten. Det faktum att det var helg hjälpte inte till eftersom jag alltid är mer stressad och spänd på helgerna. Det är alltid mycket att göra då, så under helgerna är mitt fokus mest på att bara ta mig genom dagarna till på måndag då jag kan slappna av lite och faktiskt få nåt gjort (när jag är stressad blir jag väldigt passiv). Jag vet inte riktigt vad det är med helgerna som gör de så jobbiga men det hänger nog samman med att det hela tiden händer en massa saker som jag måste reagera på och ta ställning till. Det blir för mycket för mig och jag vill bara stänga ner och gå undan någonstans.
