Det går väldigt långsamt
I går och i dag har jag pysslat med ett nytt syprojekt. Det går dock väldigt långsamt. Jag började i går morse och trodde att jag skulle vara klar till lunch. Det hade jag kanske varit om jag inte bestämt mig för att göra det lite ordentligt. Nu vet jag inte hur ordentligt det blir. Jag har ägnat mig åt att sy, sprätta
, sy om, sprätta, sy om igen o.s.v. Jag har svårt att ”se” vad jag håller på med, d.v.s. jag kan inte visualisera en tänkt ändring i plagget innan jag gjort den. Det blir därför till att prova och göra om. Sen är det ju också svårt att nåla på sig själv när man har plagget på. Förhoppningsvis blir jag klar i morgon eller senast på fredag. Egentligen är det ingen brådska men jag blir otålig. Jag återkommer med bilder (om det blev bra).
Min förkylning har blivit värre. Jag ställde in mina planerade aktiviteter i måndags och tisdags. Idag hade jag inget planerat så jag var hemma. Jag har dock inte blivit bättre. Det onda i halsen är tillbaka, nu i sällskap av en rinnande näsa och lite hosta. Jag kan inte komma ihåg att jag var förkyld så här länge förr i tiden. Kan det redan vara åldern som börjar ta ut sin rätt? Hemska tanke. Jag får se om jag tar mig in till praktiken på Socialförvaltningen i morgon. Jag vill ju gärna vara där men jag ska orka också. Sen kanske de inte heller blir så glada om jag kommer in och smittar ner dem med influensa.
Både igår och idag har eftermiddagarna varit tunga. Förmiddagarna har känts väldigt bra. Jag har tyckt att jag varit duktig och kreativ. Efter lunch har allt känts annorlunda. Då har det jag håller på varit meningslöst och bara ett bevis på vilken ”fuck-up” jag är (det är såna tankar som min terapeut kallar dömande).
I dag tog jag Oxascand (Sobril) mot ångesten för första gången på länge. Det hjälpte inte. Jag har aldrig riktigt tyckt att Oxascand hjälpt. Enda gångerna jag verkligen fått ”effekt” av dem är när jag tagit +30 st. och det har ju slutat med ambulans. I dag testade jag även nåt nytt, som faktiskt hjälpte. Tabasco.
Dricker man lite Tabasco så “blåser” ångesten bort en stund. Jag har fått tips om att ha med mig en liten flaska Tabasco för situationer när ångesten blir riktigt jobbig. Det kan funka. Ett annat tips jag har fått är att bita i aluminiumfolie. Det är dock så oerhört obehagligt att jag nästan hellre har ångest.
I kväll blev sjuåringen väldigt ledsen strax innan läggdags. Han var förtvivlad över att gammelfarfar var död (han dog för flera år sen). Pojken pratar mycket om gammelfarfar och att han velat träffa honom mer. Han kan inte ha så mycket minnen av gammelfarfar eftersom han bara träffade honom ett par gånger. Gammelfarfar är dock den enda person han känt som dött och det kanske kan trigga tankar och känslor.
