Bilen och pannan

I morse så startade inte bilj….n när jag skulle köra ungarna till dagis och skolan. Batteriet var helt dött. Tack och lov var min fru hemma så jag kunde ta hennes bil. Jag borde inte vara förvånad eftersom det verkar som om min bil ”käkar” batterier. Vi har fått byta batteri varje år de senaste tre eller fyra åren. Nej, det är inte budgetbatterier från Biltema. Vi har fått nya ”riktiga” batterier på reklamation från verkstaden. Det är irriterande när det händer och bökigt att behöva lämna in bilen.

Idag har det varit en svetsare här och lagat värmepannan. Jag upptäckte för ett tag sen att det rann vatten på utsidan av den men jag kunde inte komma på vart vattnet kom ifrån. Vår rörmokare kom och han lyckades hitta en spricka i godset som bildar vattenmagasinet runt själva härden. Som tur var satt sprickan inte inne i pannan utan på utsidan. I morse tömde jag ut allt vatten ur pannan och nu är sprickan lagad. Enligt svetsaren så låg sprickan i kanten på en svetsfog som inte var bra svetsad vid tillverkningen av pannan. Han hade tittat igenom resten av den svetsfogen utan att hitta fler sprickor så vi får hoppas att allt är tätt nu.

Just nu är det förkylningstider hemma. Jag blev dålig i torsdags, äldsta pojken och min fru i helgen. Sonen var i skolan idag men min fru var hemma. Jag brukar försöka äta bort mina förkylningar. Mackor, kakor, glass och choklad, allt slinker ner. Tanken är att mata bakterierna så de inte äter på mig. Jag vet inte om det funkar men det är skönt att kunna frossa lite utan dåligt samvete. Jag försöker hålla diet annars. Jag har gjort det sen i september och har gått ner 2 kg i månaden. Det känns som en lagom takt. Löpträningen har säkert också bidragit.

Jag har haft en rätt hög lägstanivå på ångesten den senaste veckan. Små händelser har också genererat stora ångestutslag. Jag har en tid försökt att undvika att ta ”vid-behovs-medicin” när jag har ångest eftersom jag blir så trött av den. I lördags eftermiddag tog jag i varje fall lite Theralen. Även om det var lite så var det tydligen för mycket. Jag blev väldigt trött under kvällen och somnade vid 20-tiden. Jag vaknade vid 10-snåret på söndagen och var väldigt seg. Jag gick som i en dimma hela söndagen. Nästa gång så får jag nöja mig med att lukta på ångorna.

När jag tänker på ångest kontra att vara “dimmig” p.g.a. medicin så känner jag spontant att ångesten är att föredra eftersom jag då upplever att jag är “skarp” i tanken i varje fall. Jag är mer jag, mentalt sett. Sen har jag funderat lite på det där. Jag får ju en hel del knepiga tankar av ångesten. Jag kanske inte är så “skarp” i tanken trots allt när jag har ångest? Kort sagt, har jag “alla hästar hemma” då? Jag vet faktiskt inte vad som är värst, ångest eller “dimma”. Ingendera är nån höjdare.

Att ha ångest är lite som att ha molande värk. Den finns där hela tiden, ibland mer, ibland mindre men ändå ständigt närvarande. På samma sätt som smärta kan få mig att må illa så kan ångest få mig illamående. Nån berättade nyligen för mig att man kan få så mycket ångest att man hallucinerar. Jag vet inte om det tröstar eller skrämmer att det kunde vara värre?

Det hjälpte inte att ominstallera drivrutinerna på nätverkskortet. Internetuppkopplingen har fortsatt att krångla så datorn ska lämnas in en omgång till. Jag hoppas att de är lika snabba denna gången. Jag saknar min uppkoppling.