Det som inte dödar härdar
Från att vi varit tre vuxna i huset den senaste veckan (svärmor har varit här) så är jag nu ensam med ungarna. 
Svärmor har åkt hem och min fru är på konferens. Jag och killarna var på biblioteket i eftermiddags. De lånade varsin bok och så lånade vi en ny Roald Dahl, ”SVJ” som jag började läsa för dem i kväll. Jag lånade också ”Det susar i säven” med förhoppning att jag ska få läsa den för barnen när vi är klara med ”SVJ”, jag har nämligen aldrig läst ”Det susar i säven”.
Eftersom jag var ensam med killarna så fick jag stå för matlagningen. Det blev lättlagat (vita bönor, falukorv och stekt ägg) men de åt i varje fall med god aptit.
I dag har vi äntligen fått hem datorn. Jag har också lyckats koppla in den och jag är nästan säker på att alla sladdar sitter på rätt ställen. Jag hade lite bekymmer med att vi har två bildskärmar
(det är praktiskt när man använder datorn, mindre praktiskt när man ska koppla in den) men jag fick ordning på det med till slut. Länge var den ena skärmen svart oavsett hur jag kopplade sladdarna (och det fanns bara två alternativ att välja mellan) men sen kom jag på att jag måste ändra i inställningarna för bildskärmarna för att få liv i den svarta skärmen. Det gjorde susen.
Jag håller inte riktigt med om att talesättet att det som inte dödar härdar
men i kväll kändes det i varje fall lite så. Jag tog hand om pojkarna (parkerade dem inte bara i soffan med iPaden utan tog med dem till bibliotek och läste sen för de en stund hemma) och jag fick ordning på datorn på egen hand (jag har en liten släng av datorfobi) så jag kände mig nöjd och lite stärkt. Jag har inte gjort nåt som inte massor av ensamstående föräldrar gör varje dag men för mig var det ändå en liten utmaning som jag tyckte jag klarade bra och det tänker jag vara nöjd med.
Jag åt lunch med en kompis från WSP i dag. Efter att hört om hur läget är på kontoret så känns det som om mycket lite har förändrats, vad det gäller synen på stress och vad som är en rimlig arbetsbelastning, sen jag blev sjuk. Företaget verkar fortfarande vara präglat av en ”machokultur” där mycket stress och många sena kvällar har ett egenvärde. Personal av ”rätta virket”
är tillgängliga på mobil och mejl 24/7 och chefer jobbar inte med personalfrågor utan i uppdrag.
Hur ändrar man en företagskultur?
