Man kan leva över sina tillgångar på många sätt, vanligtvis tänker man väl i ekonomiska termer när 
man hör det uttrycket men det kan även gälla den psykiska hälsan. För min del så kan jul- och nyårshelgen beskrivas som en liten övertrassering av kontot. Tyvärr gjorde jag ett stort uttag i dag, ett uttag som kommer att få konsekvenser flera dagar framöver. Jag har tidigare nämnt att jag tjafsade med psykiatrin (Heldygnsvården) i samband med min planerade inläggning i december. Det tjafset är inte färdig agerat ännu, även om jag trängt under tankarna på det under helgerna. I dag blev jag uppringd av chefen för psykiatrins heldygnsvård, samtalet var kort men jag har känt av det hela dagen i form av oro och ångestattacker. Jag spelar oupphörligen samtalet i huvudet och kommer förmodligen fortsätta med det till det klingar av (förmodligen i slutet på veckan).
Jag har egentligen inte ork att ta den här striden nu men jag kan inte heller låta bli. Det är en klassisk Johan-grej, jag ger mig in i en strid fast jag egentligen inte har orken men jag bara ”måste”. Jag har diskuterat det här beteendet med min terapeut ett otal gånger men jag får väl ta diskussionen en vända till när jag träffar henne på torsdag.
Nu nåt helt annat.
Det är regeringskris på Nordirland och allt beror på regeringens vilja att öka användningen av 
förnybara bränslen för uppvärmning. Det som hänt är att den nordirländska regeringen för några år sen införde ett ekonomiskt stöd om man värmde byggnader med bränslen typ pellets (det s.k. RHI-stödet). Rent konkret innebar det att man fick en viss ersättning för varje kubikmeter förnybart bränslen man förbrukade, så långt är allt enkelt och okomplicerat. Problemet uppstod när man gjorde den ekonomiska ersättningen högre än inköpskostnaden för bränslet. Helt plötsligt så fick de som hade möjlighet betalt för att värma sina byggnader! Ett annat problem var att man inte satte nåt formellt tak för hur mycket det här stödet fick kosta, d.v.s. hur mycket pengar man tänkte dela ut. Innan politikerna insett vad de beslutat om så hade folk tecknat sig för förnybar uppvärmning så att regeringen kommer behöva betala ut 500 miljoner pund, det är rätt mycket pengar – särskilt som den budgeten för projektet ursprungligen var 25 miljoner pund.
Man kan tycka att ett dåligt utformat stödprogram inte borde behöva fälla en regering men det blir genast mer komplicerat när den minister som tog fram stödet, unionisten (DUP) Arlene Foster, anklagas för att medvetet ha låtit stödet bli så kostsamt då det gynnar många av hennes väljare. Den anklagelsen blir inte mindre allvarlig av det faktum att det är Arlene Foster som, tillsammans med Sinn Féins Martin McGuinness, leder den Nordirländska regeringen.
Frågan om vad som egentligen skedde när stödet utformas ska nu utredas. Alla politiska partier utom 
DUP anser att Arlene Foster bör ta en ”time-out” medan frågan utreds. Hon har vägrat och i stället kallat kritikerna misogyna (hon är den första kvinnan på sin post). Sinn Féin har då valt att fälla hela regeringen (genom att låta Martin McGuinness avgå), politikerna har nu en vecka på sig att hitta en lösning, annars så kommer nyval att utlysas.
Rörigt värre med andra ord. De enda som är nöjda på Nordirland just nu är de fastighetsägare som hann anmäla sig till stödprogrammet, de har nämligen tecknat ett avtal med staten som innebär att om de bara eldar en viss mängd biobränsle så får de ett utlovat belopp. Ett belopp som är högre än deras kostnad för bränslet.
