Efter kylan i fredags som kom det snö och plusgrader igår men idag är det under nollan igen. Det 
frusna snöslasket har gjort vägarna hala så jag bytte dagens tänkta löprunda mot ett intervallpass på säcken i fårhuset. Fast även säckträningen höll på att bli inställd. När jag bytte om så såg jag Brynja sprang i hagen och eftersom jag tycker det är kul att filma hästarna när de busar i hagen så tog jag videokameran och gick ut. Väl i hagen så upptäckte jag att Brynja var ensam i hagen och att undertråden var av i den grind som fåren går igenom när de ska till de andra hagarna (fåren går fritt mellan hagarna). Jag sprang och hämtade grimmor och grimskaft och gick till Riddarlyckan (den av hagarna jag trodde de var i). Mycket riktigt så fanns båda hästarna där, de gick helt lugnt och betade. Sin vana trogen ville inte Pirana bli infångad men jag fick i varje fall tag i Gwanwyn. Jag gick bort med henne till Brynja, lagade staketet provisoriskt och vände tillbaka för att försöka fånga in Pirana. Jag hade mycket begränsad framgång med det, hon lät mig komma nära men sen drog hon och gjorde några bocksprång. Det kändes lite som att hon lekte med mig och efter en stund så stack hon iväg till en annan hage. Jag gjorde ett par försök till att fånga henne men gav upp och gick och hämtade havre att locka med. När jag kom tillbaka med havren så hade Gwanwyn gått igenom staketet en gång till, det fanns ett hål som jag inte sett. Med hjälp av havren fick jag dock tag på båda hästarna och lyckades få in dem i rätt hage. Sen ägnade jag en stund åt att laga staketet men det är i dåligt skick och skulle behöva sättas om helt och hållet.
Igår bestod motionen av lite skidåkning, inte på längden utan nedför. Förra veckan så köpte jag ett par
miniskidor på Röda Korset med tanken att ha de som en slags kälke när vi drar brännved med Pirana. Igår så använde jag dem dock till det de var tänkta – utförsåkning! Tioåringen och jag passade på att åka lite skidor och snöbräda nu när vi fått lite snö.
Jag har nog inte åkt miniskidor sen jag var i trettonårsåldern och det var på rätt stela och spända ben jag åkte. Det blev inte några långa åk men det blev ändå åkt och det roligaste var ändå att göra det tillsammans med sonen. Jag är dålig på att göra saker tillsammans med barnen men i går blev det riktigt bra.
Till sist en bild på vårt fika till ”Stjärnorna på slottet” i går. Glass i stora lass!
