I går råkade jag ut för en gisslansituation när jag var och tittade till fåren. För att de inte ska springa 
genom staketet och följa med mig hem har jag börjat ge dem lite pellets när det är dags för mig att bege mig hemåt. I går så tyckte de nog att jag var för snål med godsakerna för de följde mig när jag började röra mig mot grinden. Jag schasade tillbaka dem och de vände och sprang till eken där jag lagt pelletsen men de var inte där många sekunder innan ett av fåren satte av efter mig igen och sen ville de inte lämna mig. För att få komma hem utan sällskap så sa fåren att var jag tvungen att ringa efter mer pellets! 🙂 Jag gjorde som jag blev tillsagd och min fru kom med bilen och mer pellets. Jag hällde ut några rejäla högar som fångade fårens intresse och sen sprintade jag mot hustrun som satt i bilen med motorn igång. Vi var försvunna innan fåren fattat vad som hänt!
Tycker ni att gisslan på fotot nedan ser glad ut tillsammans med sina gisslantagare så är det nog ett resultat av Stockholmssyndromet….
Hela dagen i dag har det känts som jag kämpat som en galning bara för att hålla näsan ovanför 
vattenytan. Den vattenyta jag kämpat med är ”måsten” och ”borden” här hemma. I går kväll började jag på en lista med saker som jag ville hinna med idag och jag insåg snabbt att den skulle bli svårt att klara av. Bara den dagliga rutinen med att kyla Piranas hovar (börjar kanske bli bättre nu…) och hålla koll på pojkarna tar ju en del tid. Lägger jag dessutom till lite kvalitetstid med ungarna, träning och några ”måsten” så blir det fullt upp.
Kvalitetstiden med pojkarna bestod i dag av en tur till en av hagarna där vi högg några enar som vi sen gjorde pilbågar av. Ska jag vara ärlig så var nog tillverkningen av bågarna mer kvalitetstid för mig än för pojkarna. Jag minns de tillfällen pappa och jag var ute och valde en till pilbågar som speciella och jag hoppas, även om jag inte tror det, att sönerna kommer minnas dagens utflykt som lika speciell.
Killarna började göra pilar av sly här hemma men de insåg snart att blompinnarna som stöttade
tomaterna var mycket bättre. Ännu bättre blev pinnarna när jag snurrade några varv eltejp runt spetsen. Blompinnar som var tejpade i spetsen var mina favoritpilar när jag var liten och killarna verkade också gilla den modellen.
