En hälsning från Windsor

Gårdagens blogginlägg var inte riktigt ”ärligt”, jag tog inte upp hur dåligt jag mådde på eftermiddagen och kvällen. Jag har ju ingen skyldighet att redovisa någonting alls på bloggen men syftet med hela verksamheten här är ju att jag vill berätta om min tillvaro. Ibland så tycker jag dock att det är svårt att blogga om hur jag mår medan det pågår (eller ”In real time” som det verkar heta nuförtiden). Det är särskilt svårt att skriva att jag mår dåligt när jag är ensam med pojkarna. Jag är rädd att folk ska tycka att jag inte klarar av att ta hand om barnen eller att min fru är ansvarslös som lämnar mig ensam med dem. I förlängningen finns rädslan att bli anmäld till Soc.

Det gick dock bra att vara ensam med barnen den här gången också, även om jag fick kämpa lite i går och idag på morgonen. När ungarna kommit iväg till skolan så la jag mig och sov ett par timmar och det gjorde stor skillnad.

Hustrun är hemma från sin Englandsresa, hon kom i natt så vi hann ses lite kort i morse. Vi pratade en stund efter att jag följt barnen till skolbussen och innan jag tog min lur.

När jag kom ner efter min förmiddagsslummer så låg det tre slipsar och en lapp på köksbordet. Hustrun hade varit inne i en secondhandbutik i Windsor (samhället där slottet ligger) och köpt tre slipsar. De var jättesnygga, jag har haft en av dem på mig i dag.

 

 

I och med att jag sov på förmiddagen så var jag tvungen att ställa in en lunch med en kompis men jag tog mig ändå in till praktiken. Jag hade ingen lunch att ta med mig så jag var inom ”Pick ´n´Go” och köpte två smörrebröd (gårdagens, de är saftigare och billigare).

På väg till praktiken så kunde jag konstatera att en av mina tatueringar inte är särskilt originell. Det är tydligen ett företag i trädbranschen som har samma bild i sin logga. Likheten är kanske inte absolut men det beror på att min tatuering “flutit ut lite” och att min tatuerare inte var jätteduktig. Jämför man med mitt original så ser man att det är samma bild som Forest life använder.

 

Knycker man motivet till sin tatuering i en bok så är sånt här smällar man får ta. Att tatueringsmotivet används kommersiellt gör på intet sätt att jag ångrar tatueringen. Det enda jag ångrar med den är att jag inte gjorde den större. Ibland så funderar jag på om jag skulle kunna väva in den i en större tatuering. Än så länge har jag inga konkreta idéer på motiv, bara lösa funderingar.

Mitt ”hiphop-ryck” håller i sig. Senaste tiden har det mest blivit Tupac men idag när jag var på KRIS secondhandbutik så hittade jag en cd med 50 Cent. Jag har ingen koll på hans musik men jag köpte skivan och av det lilla jag hört hittills så är det bra, fast texterna är ju inte precis nåt för barnaöron. En orsak till att jag gav mig på att börja lyssna på rap är att Michael Connelly i sin senaste roman låter huvudpersonen, en advokat som jobbar i juridikens gråzoner, lyssna på rap som ett sätt att förstå de klienter han representerar. Jag tror faktiskt att det kan ligga nåt i det, Tupac, The Notorious B.I.G., 50 Cent m.fl. verkar besjunga ett USA som jag vet väldigt lite om men som är väldigt verkligt.

Utöver skivan med 50 Cent så köpte jag också en samlingsskiva med Marie Fredriksson. Jag är inget Roxettefan men som soloartist har hon gjort en del bra låtar.

Det var en fin solnedgång över Bårarpsbergen när jag hämtade in posten tidigare i kväll. Jag gav mig på att panoramafotografera den med mobilen. Det tog ett antal försök innan jag fick kläm på hur jag skulle hantera kameran för att det skulle bli en panoramabild. Tyvärr hade solen nästen hunnit gå ner då. 🙁 Resultatet av mina vedermödor blev såhär.