Idag var hela familjen och trängdes i en Intersportbutik i Halmstad. Det var rea (50-70%) på allt i butiken och vi åkte dit för att köpa nya gympadojor till sjuåringen. Vi hittade skor till honom men, föga förvånande, blev det en hel del annat också. Femåringen fick ett par skor han med,
båda pojkarna fick varsin hjälm till pulkaåkning och annat i vinter och jag köpte lite träningskläder (en vindjacka och ett par tajts). Även om det var rea så blev det mycket pengar. Det höll på att bli mycket dyrare än det skulle. När vi gick från butiken så upptäckte min fru att de slagit in ordinarie pris och inte reapriset på en av hjälmarna. Killen i kassan som slagit fel såg väldigt generad ut när han gav oss de 385 kr det handlade om tillbaka.
På Intersport upptäckte jag att jag hade en skruv lös, i glasögonen. Ena glaset satt löst och föll ut ur bågen när jag skulle sätta mig i bilen.
Jag kunde laga bågen så pass att jag kunde ha glasögonen på mig när jag körde hem med ungarna (efter att vi varit in på COOP också). Min fru åkte till sitt kontor för att ägna den fina lördagseftermiddagen åt att jobba.
Det blev lite mycket när jag och ungarna kom hem. Plocka in matvarorna, fixa lunch, äta, ungarna skulle och leka efter maten (varför vill mina barn inte vara utomhus?) och så skulle jag få in en ”Pulled pork” i ugnen. Det är vardagsstress men det blev lite mer än jag mådde bra av. Illamående, matt i armarna och tryck över bröstet. Det släppte när jag fått ordning på allt och kunde gå ut och göra lite praktiska saker (tända i pannan och ge hästarna lite äpplen).
När jag reagerar på vardagsstress på det sättet så känner jag att jag har en bit kvar innan jag kan klara mig ute i ”verkligheten”. Det är inte bara att klippa mig och skaffa ett jobb som jag skrev i tisdags.
Eftersom glasögonen är trasiga så har jag på mig ett gammalt par.
Jag känner mig främmande i dem även fast jag använde dem i flera år. De är ”jag”, fast ändå inte riktigt. Att byta glasögon är lite som att skaffa sig nya vänner. Det är inte gjort i en handvändning.
