Fältharesjuka
En av de piprökare som jag följer på YouTube ställde nyligen en retorisk fråga kring hur man klarar av en ofrivillig 
pensionering. I hans fall gällde det en uppsägning som resulterade i en tidigarelagd ålderspension, så hans situation skiljer sig en del från min. Jag vet inte heller om jag lyckats hantera min förtidspension på ett så bra sett men jag spelade ändå in ett svar på hans fråga. Mitt svar handlade om att de perioder då jag tycker jag lyckats hittat balans och frid i sinnet präglats av tre saker – rutiner, träning och en känsla av att göra något meningsfullt.
Just nu har jag faktiskt lite av en sån period. Mina dagar är väl inrutade med gårdssysslor och hundpromenader, tydliga avbrott för vila, piprökning på kvällarna och träning på fasta tider. När det gäller att göra nåt meningsfullt så tycker jag att min insats som hjälpinstruktör på boxerscisepasset känns viktig men det känns även betydelsefullt att jag 
lyckats bli aktivare här hemma. Jag tänker då främst på att jag tränar lite med killarna och att jag lagar mat oftare än jag gjort på länge. Det är inte särskilt avancerad matlagning men jag står ändå vid spisen nästan lika ofta som hustrun och det var länge sen det hände.
Smolket i glädjebägaren, eller det som stör sinnesfriden mest just nu, hänger faktiskt ihop med en sak 
jag nämnde ovan – piprökningen på kvällarna. Jag mår verkligen bra av min rutin att sätta mig med en pipa efter att vi ätit kvällsmat men jag får samtidigt lite dåligt samvete att jag inte ägnar den tiden åt hustru och barn. Att röka en pipa tar ganska lång tid för mig, jag skulle gissa att jag oftast sitter i minst 90 minuter och när jag är klar med det är nästa steg i min rutin att gå en sväng med Betty, natta hästarna och att sen gå och lägga mig. Det innebär att det inte blir så mycket tid tillsammans med familjen på kvällarna vilket jag har en del skuldkänslor för.
Nu nåt helt annat – jag har fått ett första svar från Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) angående den döda haren jag skickade in till dem. Enligt obduktionen så hade haren inte harpest utan troligen ”Fältharesjuka” som är en virusinfektion som bara går på harar. De ska dock titta närmare på en del prover så jag antar att de hör av sig med ett definitivt utlåtande när det är klart.
Till sist en bild på lite kaprifol, lövsprickningen har verkligen kommit igång hos den.
