Mina många besök på Irland har gjort att jag lärt mig några träffsäkra ordspråk på engelska. De
används säkert i hela den engelskspråkiga världen men uttrycken nedan har jag i varje fall lärt mig på den gröna ön.
”Time waits for no man”
“He who fights and runs away, lives to fight another day”
“A change is as good as a rest”
Idag försökte jag tillämpa det sista talesättet utan framgång. Jag har lavat den färdigkluvna veden så 
nu återstår ”bara” att kapa, klyva och lava det bränne vi plockat hem från vår egen skog. I eftermiddags tog jag fram motorsågen och påbörjade kapningen. Planen var att köra sågen ett tag för att sen byta uppgift och pigg och fräsch klyva det jag sågat upp. 
Efter att kapat en stund så la jag ifrån mig sågen bara för att inse att jag inte hade ork nog att fatta yxan. Jag får ge mig på klyvningen i morgon istället. Eller i övermorgon.
Efter att gett upp arbetet med veden så satte jag mig med pipan på gårdsplanen. Efter en stund fick jag sällskap av två glassätande söner. Vi pratade om lite av varje och hamnade efter en stund på skillnaden i priset på godis nu och när jag var i deras ålder. De tyckte det var fascinerande att man då kunde köpa kola för fem öre stycket. På den tiden såldes ju lösgodis med 
styckpriser, jag minns hur jag gick på bio och köpte lösgodis för fem kronor och försäljerskan plockade godis samtidigt som hon räknade ihop summan av det ihopplockade. Och bion hette ”Kärnan” och låg jämte banken, posten och Vivo i Vagnhärad. När jag nu använde mig av Google för att se hur där ser ut idag så kan jag konstatera att det är sig ganska likt, Vivo har ersatts av Hemköp (som också brett ut sig lite).
