I morse så drog en artikel på SVTs hemsida igång en ångestattack hos mig. I artikeln så rapporterade SVT om förorenade områden i anslutning till badplatser
och jag är känslig för all rapportering om förorenade områden. Den påminner mig om att jag inte längre förmår jobba med det jag brann så mycket för tidigare och det får mig att känna mig misslyckad och full av skam. Dagens artikel var lite jobbigare än vanligt eftersom man via den kunde få fram information om områden som jag varit med om att undersöka, det gjorde att det kom väldigt nära. Artikeln rörde också upp tankar kring riskkommunikation, d.v.s. hur man kommunicerar risker kring förorenade områden, eftersom det var lite av mitt specialområde när jag jobbade.
Jag har väldigt svårt att inte beröras av rapportering om förorenade områden. Det är som att jag inte kan acceptera att sånt inte längre berör mig. Jag vill vara med och rådda – vara med och undersöka, vara med och underlätta kommunikationen. Nu känns det bara som att jag står vid sidan om och skäms.
I torsdags så berättade jag om att jag köpt en kavaj från Rose & Born på Kupan. Efter vissa efterforskningar på Rose & Borns hemsida så kom jag fram till att kavajen förmodligen var en del av en kostym. Jag åkte därför tillbaka till Kupan idag för att kolla deras avdelning med herrbyxor lite noggrannare. Jag blev inte så förvånad när jag hittade ett par antracitgråa kostymbyxor från Rose & Born, jag blev mer förvånad när jag hittade ett andra par!
När jag jämförde byxorna så tyckte jag att de verkade identiska (kändes dessutom lika när jag provade dem) men märkningen i dem skiljde sig åt. Jag hade ju inte kavajen med mig så jag kunde inte jämföra med märkningen i den. Jag upptäckte dock ett litet hål i en av byxorna så då blev valet lätt. Här hemma har jag jämfört byxa och kavaj, jag tycker de ser ut att vara av samma tyg 
och ha samma färg men märkningen skiljer sig åt lite. Det viktigaste för mig är dock att plaggen ser ut att höra ihop, om märkningen sen inte stämmer till sista siffran spelar mindre roll.
Hastigt och lustigt har jag därmed kommit över en riktig finkostym. Det 
här är en kostym som man skulle kunna bli både gift och begravd i utan att behöva skämmas för sig!
När jag ändå fotograferade kostymbyxorna i provhytten så passade jag på att ta en selfie på dagens utstyrsel också. Jag har västen och byxorna som jag färgade förra veckan på mig. Kavajen är en av mina favoriter, det är en Oscar Jacobson i ett ylle/sidentyg.
