Häromdagen såg jag att de lagt ut en film från -91 på SVT Play, ”Freud flyttar hemifrån”. Jag vet att jag 
såg filmen när det begav sig, förmodligen i januari 1992 när jag bodde i Linköping och var lite av en kulturknutte med ”sofistikerad” smak vad det gällde film och litteratur. Jag letade i gamla dagböcker för att se om jag skrivit nåt om filmen men jag hittade inget men eftersom jag inte gillade den när jag såg om den igår så gillade jag den förmodligen då… Nu tyckte jag att det var en mörk och eländig film, bara snäppet mer positiv än ”s/y Glädjen”, en annan rulle från den tiden….
Det mörka i filmen tilltalade förmodligen mig när jag såg filmen första gången för vårvintern 1992 
hade jag det kämpigt. Hjärtesorg, existentiell ångest och ett slitigt livspussel – tränade mycket, pluggade men tog inga studielån så jag jobbade som timvikarie på sjukhuset och så delade jag ut tidningar på morgnarna. Det innebar att jag började jobba strax efter 03.00 och sen när jag kom hem igen vid 6-tiden kunde jag, om jag hade tur, bli inringd till sjukhuset för att börja klockan sju. Tack och lov var det lite föreläsningar och mycket självstudier så jag kunde planera mina dagar 
som jag ville. Som grädde på moset så stundade min andra rättegång för värnpliktsvägran (som resulterade i en fängelsedom). Det var roligt nästan jämt då…..
Jag såg inte bara på film igår utan det var också sista tillfället på hundkursen vi har gått med Sigge. 
Han skötte sig jättebra och har verkligen gjort stora framsteg under kursens gång, mycket på grund av hustruns jobb med honom.
Den sista tiden har vi haft ett bedrövligt väder, grått och rått, men idag fick hundarna och jag faktiskt lite sol när vi gick eftermiddagspromenaden. Vi gick på en stubbåker som lämpade sig väl för inkallningsövningar – Betty och Sigge har dock lite olika tempo när de kommer.
Till sist en bild på mig och en på Sigge och 16-åringen.
