Har det haft nån effekt än?

Jag vet inte om ljusterapin hjälper men när jag väl tagit mig dit (det är lite motigt att kliva upp 05.15) så är det ändå ganska behagligt att sitta där och se på film och fika. Det är en oerhört kravlös situation. Jag genomgår ju en behandling mot min sjukdom, alltså kan ingen rimligen begära att jag ska prestera något annat under de två timmar som jag tillbringar där. Det innebär att jag kravlös kan njuta av Region Hallands kaffe och medhavd macka och film.

Vårdpersonal är ofta väldigt snabba med att fråga om en behandling har haft effekt. Det kan gälla när jag satt in en ny medicin, höjt dosen på en befintlig eller börjat med ljusterapi. Frågan är säkert välmenad men den har skuldbelagt mig många gånger. Jag har testat massor av olika mediciner och doser utan att uppleva att det haft någon positiv verkan och nästan varje gång nån frågat om förändringen har haft nån effekt än så har jag känt mig som en dålig patient när jag svarat att den inte haft det.

Jag har ingen lösning på problemet. Jag inser att vårdpersonal måste följa upp den vård de ger men jag skulle önska att de gjorde det på nåt annat sätt. Ett sätt där jag känner mig mindre trängd och skuldbelagd om jag inte upplevt någon förbättring. Standardiserad skriftlig utvärdering är ett alternativ (som ofta redan tillämpas) men jag tror att man skulle komma långt med att öppna för ett negativt svar redan när man ställer frågan. I stället för att bara fråga om behandlingen haft någon effekt än skulle man kunna lägga till nåt om att det kan ta tid och att det inte alltid som man får den önskade effekten. Det tycker inte jag är att baktala den behandling man gjort utan det är bara att vara ärlig och uppriktig mot patienten.

Båda de inledande styckena handlar om att jag känner skuld (eller njuter av frånvaron av skuld). Just skuldkänslor är ju ett stort problem för mig. Jag är fenomenal på att känna skuld och även om jag blivit bättre på att identifiera och känna igen skuldkänslorna så kommer jag inte undan dem. Känslorna biter sig fast även om jag logiskt sett kan inse att skulden inte är berättigad. Det finns till och med situationer där jag känt skuld för att jag känner skuld.

När jag åkte hem från ljusterapin idag så kände jag ingen skuld utan var tvärtom ganska glad och pigg. Att solen sken och värmde hjälpte säkert till. Jag kände mig så pass uppåt att jag ville föreviga ögonblicket, så det blev ännu en selfie. Det kanske inte skiner om mig på kortet men just då så sken jag i varje fall på insidan.

Följ och gilla: